ET nedhukad i ett hörn och bevakad af tvenne bågskyttar. .pPardieu! Jag glömde råin kamrat, såde han småleende; kom närmare l Cosquer uppreste sig med en triumferande min och vinkade åt bägskyttarne att de skulle släppa honom fram. ä SMössire torde icke glömt,; yttrade han. i en vigtig ton, att det var jag som uppgaf alla detaljerna? — Lika litet som de medel jag för detta ändamål måste användar, svarade skattmästaren; det är i sin ordning, mästare, att du erhåller en belöning motsvärande dinå förtienster. Först och främst således, alldenstund du efter ditt eget påstående endast af ren uppoffring fortsätter din käliarerörelse; återtager jag härmede!st det dig förännäde privilegium att öfver din port hafva upphängd en drufklase.n — Huru ? stammade Ivon häs pen: — Vidare; enär du på denna ort kunde möta åtskilliga gamla kunder, hvilkas bekantskap, fölle, dig. besvärlig, ålägger jag dig. att inom trenne dagar återvända till vär goda stad Vannes, der du lemnat så vackra minnen efter dig. — Jag2 — x,Slutligen,, fortfor Landais, pisöm jag: kölngr din tilgifvenhet för Monsecigneur, jemte ditt osparda nit att inallt tjena honom, skall jag sända uppbördsmänhen att för hertigens räkhivg hos dig uppbäre en sunima af fyrk kundrarecus.s -— Fyra kurdre eCus) Bärek krögaren med sörrande blickar. -— ,Kanske detta icke är nog.? frågade Landais; -blåtom -os8 då i ställe antaga fem hundra.n : ; Cosquer föll på knä. a -wMessireln ropade hansutom sig, haf:förbarmande med en fatiig stackare som ingen apnen rikedom. egersön. Kristi förtjenst!e — Hör på, kamrat!, Stertog Landais saktmodigt; be para d:g alla vidare tögrer och upptåg. Vi kanna hvarandra redan tiliäckligts om du