raktas såsom fiende, — Det vet jag bättre in någon annan, messires, svarade Landais småleende; ty honom hår jag i denna stund. måhända att tacka för mitt lifo. — sHonom?2 ; Skattmästaren underrättade nu adelsmännen buruledes han uppehållit sig på källaren SaintEflam samt hvilken tjenst den unge faderoch moderlöse från Auray bevisat honom gehom att bevara hemligheten af hans dervaro. Säledes, utbrast Etienne; shafva vi här haft honom : försvarslös 1 vår makt, utan att denne olycksalige nämnt ett ord derom ! Jag hade icke hjerta att blottställa en enda man för så mångas raseris, svarade Albert med fast ton. I Med en rörelse af vild energi utsträckte Etienne mot den unge mannen sina knutna händer. Och just du skulle rädda honoml) gnisslade han; du!.. Ham hejdade sig. plötsligt, ; liksom med en våldsam ansträngning, slog med ettuitryck af irsinnig smärta sina armar i kors öfver bröstet och nedböjde sitt hufvud: Jag ser att messire Etienne känner den mge öfvergifne från Auray, yttrade skattmästaren, i det han först på ynglingen, sedan på gubben riktade en forskande blick. I Det är sanntx, svarade Chauvin föraktligt; ;det var jag som.upptog honom från marken och lät uppfostra honom i klostret; men den som räddat dig eger icke vidare att räkna på mitt beskydd.. — ,Också skalljag söka hålla ionom skadeslög derförs, svarade Landais. Andra : sekreterareplatsen hos mig är ledig, ag gifver honom den, och med Guds hje!p skall min goda vilja ej stanna dervid.; — ,Än jag, min ädle sire, hvilken belöning kan ag vänta?s ljöd på en gång Ivoas guällande stäräima. a Landais vände sig om och varseblef krö