Etienne och söiderbröt med raseri sin värja. — yIngen skonsamhet mot förrädare!. svarade Landais bittert; det var ju så ni sade, messire Etienne?s Derpå vände han sig mot sin systerson och tillade kallt: sGuibe, gör din: skyldighet !v Den sednare började, biträdd af sina bågskyttar, att åfväpna adelsmännen., Under det denna förödmjukande förrättning pågick, nalkades dem hertigen. Jag förutsade ju er, mina herrar, yttrade han hånande, att j spelten ett farligt spel! Som j sen, har jag gäldat en öfverraskning med: en:idylik, och vi: äro nu qvitt... Hvad åter angår de ädla herrar, som ännu fattas i samlingen; och som efter er utsago skulle tjena mig. till eskort, så varen utan fruktan! Vi skola invänta dem, och mina seneschaler skola nög taga vara på dem., Adelsmännen. sågo bestörta på hvarandra. rHuru kunna varna .dem? yttrade de. Bohan helt sakta till Etienne, — Har man icke öfverenskommit om någon signal, i kändelse af fara?, — Ett ljus i detta fönster.v Etiennes spanande blick upptäckte Guibes blindlykta, som qvarstod på golfvet; han bemäktigade sig densamma och lät den gå ur hand i band fram till fönstret, der den uppställdes. ij : : Landais blef i detta ögonblick varse Albert, som höll sig. afsides bland fackelbärarne; han ropade honom vid namn. Denne: unge man tillhör icke de våran, utbrast Etienne lifligt, xoch har icke tagit någon del i uppresningen. Vi sammanstötte med bonom af en tillfällighet och tvungo honom att åtfölja oss, af fruktån att han kunde angifva hvad han upptäckt; men, så framt nås gon rättvisa finnes, kän han icke ställas till ansvar för vårt företag, ej heller äf er be