Aftonbladet – 5 juli 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 5 Juli, Sedan det nu blifvit afgjordt att de förenade rikena kommå att under H. M. Konungens utrikesresa styras af en unionsregering, så beskaffad som riksakten föreskrifver, ha vederbörande ingen möda ospard att uti sina organer förneka, att något annat aldrig varit ifrågasatt, samt att hvad Aftonbladet derom förkunnat är taget helt och hållet ur luften. Med sådana framställningar framkom Svenska Tidningen redan i fredags, och har deni dag blifvit -sekunderad af Stockholms Dagblad, hvilken af sitt lojala nit till och med hänföres till det förklarande, att Aftonbladet blottat sin obekantskap med allmänt kända fakta, då den jemfört den nu inträffade händelsen med riksstyrelsen under Carl Johans sista sjukdom. Dagbladet frågar oss, om vi ej känna, ait det förhållande som då egde rum, hade sin förklaringsgrund i ingenting annat än ett af Sveriges rikes ständer och norska stortbinget redan under Carl XII:s regeringstid för d..v. kronprinsen Carl Johan personligen fattadt och derefter, vid riksdagen 1818, för d. v. kronprinsen Oscar personligen förnyadt beslut, hvarigenom stadgades att vid alla de tillfällen H. M. vore af sjuklighet hindrad att med regeringsärendena sig befatta, H. K. H. Kronprinsen må inträda i utöfningen af konungamakten med all den rätt grundlagarna densamma tillägga, samt i K. M:ts namn rikets styrelse förar; hvarefter polisbladet kategoriskt tiilägger, att någon jemförelse mellan då och nu således icke kan uppletas. Om någon visat sig sakna kännedom rörande dessa förhållanden, så är det emellertid just Dagbladet och icke vi. Sedan rikets ständer och Kongl. Maj:t ör 1812, utan att iakttaga den för ett sådant ärendes behandling föreskrifna ordning, med uppenbar. kränkning af den nyligen antagna regeringsformen beslutat, att styrelsen, i fall Konung Carl XII af sjukdom hiidrades att densamma utöfva, icke skulle, enligt regeringsformens 40 8, öfvergå till statsrådet, utan till dåvarande Kronprinsen Carl Johan, behagade ständerna och Carl XIII i början af är 1818, efter det Arfprinsen Oscar uppnått den för emottagande af konungamakten föreskrifna ålder, likaledes med öfverträdande af grundlagen stadga, att om både Konung Carl XII och Kronprinsen Carl Johan af sjukdom hindrades att utöfva riksstyrelsen, skulle den tillfalla Arfprinsen Oscar. Häraf följde dock icke att sedan Carl XII upphört att vara Konung och Carl Johan upphört att vara Kronprins, berörde mandat skulle öfvergå till Kronprinsen Oscar. Tvärtom upphörde hans mandat; så snart han upphörde att vara: arfprins. i . Regeringen under Carl Johans: sista sjukdom hade derföre icke något egentligt stöd i beslutet af 1818, äfven om detta borde tillerkännas laglig verkan ej mindre emot den gällande regeringsformen än den efter denna tillkomna riksakten. Men härom är nu ej råt att disputera. Vi ha blott velat tillba.avisa Dagbladets oförsynta påstående: Hvad derefter angår den anmärkningen, att det nu inträffade förhållandet ej skul!e kunna jemföras med det som egde rum år 1844, så är den lika orimlig som det öfriga: Då Sveriges och Norges grundlagar samt riksaktenbestämma, att statsrådet egerattöfvertaga regeringen såväl då Konungen af:ejukdom -hindras att sjelf densamma utöfva som då han reser utrikes, måste ju den tydligaste anledning förefinnas till jemförelse mellan regeringen under Carl Johans sista sjukdom samt