Aftonbladet – 3 juli 1852, sida 3

ir makten, om den icke utfaller till fördel för nöjet? Vid Kristus, det förefaller mig som om jag vore den ende förnuftige i mitt hertigdöme.. Jag begär ju icke bättre, ön att få föra en glad regering; i det jag låter sskerna gå af sig sjelfva, likt vinden som blåser ock floden som flyter; men nej! man fordrar att jag skall styra, att jag skall följa en plan. Vive Dieu, må min adel oeh min minister förlika sig bäst de gittal hvad rör det mig? — Noga öfvervägdt är det mäster Landais fel, om jag blifvit öfverrumplasd och råkat ä adelns väld; han ensam bör straffas för sim försumlighet. Dessutom, om jag gör motständ, skola de, efter hvad de redan sagt, bortföra mig som gisslan, . Följden skall dö blifva ett borgerligt krig, en långvarig fångenskap måhända, och hvem vet, hvilka lidanden derunder kunna förestå? Har man icke ännu i våra dagar sett Carl VII, förgen under sina upproriska vasaller, dö som en tiggare, under det han ropade på bröd? Och när jag dertill betänker, att för undvikandet; af all strid blott erfordras mitt namn, tecknadt under denna aktib Han steg upp, hållande fremför sig pergamentet som Etienne lemnat honom; och än. nu alltogenomögnande detsamma, valkades ban småningom bordet, der de erforderikga skrifmaterialierne funnos. xHvad är att göra? frågade han sig bekymrad och med banden halft utsträckt. rov sUnderteckna , monseigneur I svarade cr stämma, : Han upplyfte hastigt hufvudet; Landmi-stod ramför bonom och framiäckte pannan. med ett gäckande småleende. Du. hör?; utropade Frans häpen. 1. 4A 5 Undertecknar, fortfor ministern lugnt, men. itse er på samma gåvg en plats. i ett kloster, y detta innebär er tronasägelse (Forts.)