Aftonbladet – 3 juli 1852, sida 2

männen.s —Enkomplott! utropade Cosquer, i det han hopknäppte sina händer med en låtsad förvåning; Herre Gud! är det möj. ligt? Ni, messire, är den förste som underrättar mig derom. Utan att svara gaf Landais ett tecken och en af bågskyttarne upprullade kallblodigt en lädersäck, som kunde rymma en menniska, under det de öfriga framskredo mot Ivon. Den sednares hela topp skakades af en rysning. Vänta, väntas, stammade han; jag vill omtala hvad jag hört; men, så sannt jag är en kristen, jag har ingen del i saken.n Hvilka äro hufvudmännen? frågade Landais kallt. å Cosquer namngaf dem, ehuru icke utan tvekan. Skattmästaren inhemtade ytterligare, att de sammansvurnes plan ginge ut på att medelst: en öfverrumpling bemäktiga sig bans person samt att påtvinga hertigen nya råds gifvare. å Och hvilken är den för utförandet bestämda dagen?s frågade han slutligen. Jag är okunnig derom, svarade Cosquer. Bågskytten öppnade sin lädersäck och hans kamrater kommo skräddaren ännu ett steg närmare. Denne föll på knä, Så sannt jag är en kristen,, utropade han, vär. dagen för utförandet ännu icke bekant; den skulle först i afton bestärmas., — I afton! återtog Landais; de ärna då hålla sammankomst ?— Ja, messire.s — Hvarest?, — Här. — Vid hvilken tid ? — Omkring midnatt. Landais syntes eftersinna, Om två timmar ungefärs, mumlade han. Det är längre tid än som behöfves . . . Ah! om jag på en gång skulle komma till rätta med dem, öfverraska dem, församlade, beväpnade, jemte beviset på deras förräderi! .n