Aftonbladet – 3 juli 1852, sida 2

Cosquer gjorde en rörelse af öfverraskning; ekattmästaren fyllde hans bögare. Och hvad ärnar du företaga? frågade Ivon i en vaksam ton. — Krossa till sista man alla dem, som icke ångra sig., — Men om någon ångrade sig?, — )Så skulle jag bevilja bonom allt hvad han begärde.s Krögaren betänkte sig för ett ögonblick; men när han lyfte sin blick, möttes den af Landais, som tycktes observera honom. Allt är en list tänkte han; hanm vet ingenting.. — Begriper du? frågade Landais. — ,Ganska väl, mästare, ditt glas är tomt. — Ditt också. — För din lycka! — För din makt! n bk Begge höjde sina bögare, men Landais, som med ögat följde alla krögarens rörelser, nedsatte helt tvärt sin egen på bordet. Du dricker intel utbrast han — Icke heller du!s svarade Ivon, som likaledes observear honom, — Det var således en snara, som ju utlade för mig?a — sOch du åter, du ville utsorska mig? Landais uppreste sig häftigt. ,Välan, ja! sade han; lika godt, förställ-: ing är numera öfverflödig; du måste i allaj ändelser tala, ty jag vill det.. a Jag her ingenting att förmälan, svarade von, i det han sökte uppnå trappan. Men skattmästaren fattade en silfvernyckel, som befanns hängande vid hans gördel, och ät höra en hvissling. Nästan i samma ögonolick öppnades den lilla dörren och Jacques: 3uibe inträdde, åtföljd af fyra bågskyttar. — Vid denna syn tumlade Cosquer förfärad! illbaka. SR, i; Du finner nu att du är i mitt våld, yttade Landais; bered dig derföre på attsvara.n — Hvad önskar ni veta?. frågade krögaren larrande. — vAlla omständigheterna af den :omplott, som hos dig blifvitanlagd afadels