Aftonbladet – 30 juni 1852, sida 3

: : ön 3 BLAADADE AVNEN, —LLL Nedanstående insända artikel torde med nöje läsas i synnerhet för det originella i framställningen: En ovälkommen inspektion i ett landtmäterikontor. Mindre angenäma pästötnipgar frän högre ort äro ty värr icke så sällsynta som icke mera ovälkomna. Man har emedlertid vid dylika goups des foutres ingenting annat att göra än tiga och resignera, synnerligast om de äro af befogenbet. Men att sä mal å propos som nedanstående ger vid handen, öfverraskas af en vredgad atiktotitet skulle kunna bringa ur fattningen äfven den mest sokratiska natur. Fredags afton vid G-tiden (den 18 dennes) inträf. fade ä en egendom i Skaraborgs län, Stora Ruder, i Mofalla församling, att; då afrendatorn v: kommis sionslandtmätaren N. Wingärd, som bäst vat syssel satt i ett af hufvudbyggnadens gafvelrum med nägra geometriska beräkningar, han helt plötsligt häruti afbröts af ett förfärligt äskslag, som till en början kastade herr W. ögonblickligen afdänad i golfvet, särac på flera ställen i ansigtet, af en, i samma fönste: genom hvilket blikten inträngde stående, nu sönder splittrad, 1!, aln läng blyerspehnå; Höreeln förlorades, Åskslaget var kallt, hvarföre det endast uppfylld: huset med en stark svafvelänga, utan att antända men lemnade för öfrigt åtskilliga bevis på detta fenomens nyckfullhet, Så voro t. ex. på det vid nämnde fönster, som var stängdt och till alla delar krossades, stäerde bordet diverse handlingar, dels sönderplockade, dels genomborrade liksom af flera musköttkulor. lnjemte handlingarne placerad munlacksask af papp skiljdes från. sä väl locket com bottnen, ut n att på annat sätt skadas. Efter dessa små dissipationer tog äskan vägen ut efter inre sidan af byggningens längvägg till ett i nedra våningen beläget kök, hvarest den helt non chalsmment gjorde frun i huset sin cour genom nägra värda tryckningar, lyckligtvis utan svärare följder. Härefter ivgick äskan i ett i köket varande skåp, warest hon undersökte nögra der befintliga glas och outeljer och hvilka; kanske at orsak att de vorc stan önskadt innehäll, Blott föraktligt kastades ät si lan, utan att ä dem kunde upptätkas ens en spricka. Med undantag åf den förssräckelse, som blef er naturlig följd af katastrofen, inträftade ingen väsentigare skada. i Händelsen eburu icke ovanlig är, efter insändarens anka, emedlertid ett af de kraftigaste bevisen huru eroende menniskan hvarje ögonblick är af försynens kyddande hand. o— HoraCrE Verner. Den sista stora tafla at :enne konstnär, som befinner sig på innevarande är: onstexposition i Paris, bar till föremäl fransmännen: elägring af Rom 1849. Den som sett Vernets krigs aflor, hviika finnas i det af Ludvig Filip grundlagds istoriska museet i Versailles, kan lätt göra sig företällning om den sanning i uttryck och gerdelesi der ) ationella koloriten, som utmärker denne mästare ramför alla andra. Knappast kan man döck förimma ett spär af denna karakteristiska uppfattning Vernets nya verk. Det är liksom Louis N:poleons : rm ej förmätt sä inspirera konstnären, som Napö ons, restaurationens och äfven Ludvig Filips gjor! sä mänga bataljmälningar. Man beundrar i hant elägriog, noggrannheten i de föreställda trancherna,-löpgrafvarne och skanskorgarne, nägra bekant: ficerares och deras hästars likhet; men det hele ! ännes kallt, studersdt, man märker afsigten och ! lir förstämd. ;