Aftonbladet – 30 juni 1852, sida 3

att besöka mig, måste väl jag göra första steget.n Iven såg sig omkring åt alla sidor. Hvar tusan bar du komreit in?. frågade han häpen. På samma väg som förr.v Krögaren slog sig för pannan. Jag hade glömt det. .., sade han; du har behållit nyckeln tiil den lilla porten. i; Man skulle kuvona tro, att du grämde dig deröfver,, sade Landaiz, i det han skarpt betraktade honom. Jag? Hur kan du tro något sådant? ÅD, jag vet att du redan länge vart missnöjd med mig, kamrat; man påstår till och med, att du söker skada mig. På hvad sätt?, Derigenom att du förlustar adeln med berättelser om mina första missöden. Den hör gerna förtäljas, att jag burit trasor, att jag hungrat och frusit. Man förehåller mig mina lidanden, liksom en skymf, af fruktan att jag kunde glömma dem. Det är emellertid oförsigtigt af bödlarna att leende för hvarandra utpeka ärren hos sitt offer, helst då det sednare i sin ordning håller snöret till galgen. Ivon fr-mstsmmade några osammanhbängande uten Landais lade sin hand på hans axel. Du glömmer alltför fort, kamrato, sade ban med en skärande tonvigt, att Loire flyter djup bakom ditt värdshus och att en lädersäck af din längd vore tillräcklig för att göra dig lika stum som fiskarna.x Cosquer gjorde en häftig rörelse af fasa, men ministern lugnade honom med en vink. Jag nämner detta blott såsom en omstänTghet, värd att begrundas för framtiden, orifor ban; shvad det förflutna beträffar, må nsam blifva din domare. Jag vet att r vör hafva öfverseende med sina vänner;