I Hans första tanke föll på den fordne yrkes brodren, Ivon, som nu blifvit egare till käl laren Saint-Eflam, och hvars hus tjente til mötesplats för de sammansvurne, men vic nogare. besinning fann han fara värdt att skräd idaren, om han formligen efterskickades, kund vara på sin vakt och bedraga honom. Denne: inställelse på slottet kunde för öfrigt blifv: bekant för adelsmännen samt väcka. dera: misstankar. Han stannade alltså vid beslute att sjelf denna afton i hemlighet infinna sig hos Ivon Cosquer. Den sednares värdshus var beläget i hörne af gatan Grand-Biesse, mellan Magdalenaoci Allhelgonabroarna. Bygdt i jemnhöjd mec jlandsvägen till Poitou,längs utmed hvilke jdess framsida sträckte sig, reste. det sig, på motsatta sidan, tillräckligt högt öfver Loire för att vara fredadt för flodens öfversvävanin gar. Man varseblef på den ;sednare sidan er ten port, anbragt nästan midtpå muren, och nedanför densamma en trätrappa utan ledstång itill hvilken fran endast; medelst båt kund ;komma, voro alla öfriga öppningar anbragte åt vägsidan. Ivon innehade detta värdbus endast på grund af skattmästarens frikostighet; hvilken för egnt medel inköpt detsamma åt honom.Månger gång kunde man, efter Jjussläckningstiden oel sedan gästerna aflägsnat sig, få se ena bål lögga till invid foten af trätrappan, .och der Ifordne skräddaren varsamt insmyga hos sir fordne medbroder. Han kom då för att hos den sednare för fråga sig, angående det han hört sögas blanc de på kans källare församlade: gästerna, fö att göra sig bekant med hopens klagomålocl önskningar, och för att med Jetaing af all detta beräkna hvad han kunde Ivon, på detta sätt tillfrågad, :: oumbärlig, Hans anspråk vexte i semma mår