Aftonbladet – 29 juni 1852, sida 2

nerad af mag. UC. W. Blomstrand och besvarad af en närvarande ung norrman stud. Kron, en för studenterna i Köpenhamn, propon. af mag. R. Warholm; adjunkten Svedelius utbragte en skäl för Akad. föreningen och mag. Sahlin inbjöd Lundenserne till äterbesök hos sina Upsaliensiske kamrater; pro-ten Gullander frän Sölwesborg uppträdde sist med ett humoristiskt föredrag, hvars slutmening innebar en hyllning ät den herrliga student-säången, som denna afton lätit höra sig. Upsala-studenternas talrika och utmärkta sängarekör utförde, omvexlande med den Lundensiska, ätskilliga af sina vackraste stycken; den bjertligaste och gladaste stämning rädde emellan de studerande frän Sveriges bäda universiteter. Först längt efter midnatt slöts det högligen angenäma laget. Följande morgon voro domkyrkan och de akademiska institutionerne öppna för de resande. KI. 10 var afskedsfrukost anställd ä samma lokal som gärdagsaftonens kollation. Likasom dä var salen omgifven af en krans af damer. Lika skönt, om icke skönare, tonade sängen. Docenten Ljunggren sade Lundastudenternes afsked och tack för besöket samt sände deras helsning till Köpenhamn, Christiania och de hemmavarande bröderna i Upsala; adjunkten Svedelius föreslog en skäl för Skandinaviens Konungar; mag. Bjurstån helsade i en särdeles ansläeende improvisation i bunden stil Lundagärds sköna qvinnan, som med sin närvaro hedrat och prydt den oförgätliga festen. Magister Staff bragte slutligen i ett vac kert föredrag Upsaliensernas afsked och tacksägelse. KL. 1 bröt man upp. Innan afresan uppvaktades med säng och flera gänger upprepade lefverop den äldrige prokanslern biskop Faxe, och den vördnadsvärde patriarken utträdde bland ynoglingarnes skara sägande dem i hjertliga ordalag sin tack och sin lyckönskanr på deras färd. — Likasom Malmöboarne haft den artigheten att i sina ekipager befordra hit de resande, sä hade nu för äterresan till Malmö Lunds invånare ställt äkdon och fri skjuts till deras disposition. Med fanor, musik och säng följde Luadastudenterne sina . Upsala-bröder till södertull och under mångfaldiga ömsesidiga hurrarop skiljdes man omsider ät. Om vistelsen i Köpenhamn meddela vi efter danska blad följande: Tisdagsförmiddagen användes att bese af Köpenhamns märkvärdigheter, hvad som kunde mådhinnas. På eftermiddagen var en fest arrangerad vid Klampenborgs badanstalt i Dyrhaven. Dels på ängfartygen Skjold, Flora och Berzelius., dels till-vagns begaf man sig ut till Bellevue och samlades kl. 7 i konsertsalen vid Klampenborg, sedan man förut sett sig om i närmaste trakten. En sexa intogs, under hvilken en musikkär spelade och derefter begaf man sig till en plats under träden bortom cottagerna, der bord med dryckesvaror voro uppställda och en talarstol upprest, öfver hvilken den fana svajade, som Christianias damer förlidet år skänkte de danska stu denterna. Professor Clausen bjöd i sin dubbla egenskap af universitetets rektor och Skandinaviska sällskapets ordförande gästerna välkomna med ett föredrag, hvari han utvecklade den skandinaviska idens betydelse och uttalade önskningar för dess rätta utveckling hos de trenne brödrafolken. I ett vältaligt föredrag tackade adjunkten Svedelius på Upsaliensernes vägnar. Kand. Ingerslev utbragte derefter en skäl för Lunds universitet och mag. M. Hammerich för Christiania universitet, erinrande om det gästvänliga mottagande de danska studenterna förlidet är hade rönt i Norge. Cand. Rungstedt tackade på Lundensernas och Overlärer Vogt på norrmännens vägnar. Pastor F. Hammerich utbragte en skäl för de i kriget tallne frivillige. Instruktör Nielsen höll ett vackert versifieradt föredrag och prof. Höyen utbragte skälen för nordens qvinnor. Mag. Sahlin uttalade Upsaliensernes tack och. afskedshelsning till Köpenhamns studenter och borgare och inbjöd Köpenhamnarne att nästa år gästa Upsala. Cand. Ploug besvarade denna inbjudning och sedan han erinrat om, att de danske studenterne redan hade mottagit löfte från Norrmän och Lundensare om att här besökas af dem nästa är, öfverlemnade han ät de norska studenterna att afgöra, hvar nästa allmänna nordiska studentmöte skulle hållas, antirgen i Upsala eller Köpenhamn. Han slutade med ett hurra för det trefaldiga norden. Slutligen utbragte prof. Clausen ett lefve för nordens konungar. Mellan talen afsjöngos ätskilliga sänger. Deltagarne i festen ätervände derefter till staden, till största delen i vagnar, då ängfartygen längt ifrån hade plats ät alla. Redan kl. 8 följande morgon voro Upsalastudenterna äter ombord på Berzelius,, som hade lagt till vid Toldboden och en timma sednare gick fartyget under säng och ideliga hurrarop från den på Toldbodplatsen och Langelinie församlade folkmassan. KL. !,12 samma dag passerade Berzelius Helsingör. Efter att hafva seglat förbi den ryska eskadern lopp ängfartyget längsmed skeppsbron, under det att studenterna, efter salut och hurrarop, som vexlades mellan fartyget och bron, uppstämde en sång, som slutades med en salut för Kronborgs fästning, hvilken derifrån besvarades. Af de danska verser, som voro författade för festen i Klampenborg, meddela vi följande: Velkommen ! Hil Dig i Bogens Ly, Du, som med Sang i Sky Flagred hid, en lystig Trekfuglskare! Her i den grgnne Sal Drossel og Nattergal Lytte fro til Dine Toner klare. Ak, men Du hviler kun Vingen en stakket Stund, Atter vidt Du flyver over Bolge; Kort kun er Mgdets Lyst, Snart skal fra Sjellands Kyst Lengselsfulde Blik paa Vei Dig folge. Tak dog for denne Kveld! Tak for det korte Held, For det Haandtryk, som os har forbundet! Tak for Din Stemmes Klang! Tak for Dit Hjertes Trang, Som Dig drevet har til os bag Sundet! Tak og velkommen ver! Lyt til de hgie Treer, Mildt de kalde Dig med sagte Stemme! Byolgen, Din gamle Ven, Hilser Dig fro igjen, Den Dig siger, at Du her er bjemme. Grib da det korte Nu, Og vend saa did Din Hu, Hvor Dig vinker Nordens hgie Stjerne! Styr efter den Din Gang. Og bring fra Danevang Broderhilsen til de Brödre gjame. For Qvinden! Sagnrige Bolger hilse mildt i Aften Brodrenes Ferd; Fordum de saae, hvordan vi spildte Kraften, Sverd imod Sverd: Tvedragtens Pil, i Blindheds Esse hamret, Sad i vor Moders blodende Bryst; Og i Hjertekamret Var der saa tyst. Nu skal hun kaste karsk den gamle Krykke, Smile :paany! Sgnnerne tre vil atter henne bygge Fredsele Ly; Hallen er reist, og endt er Sverdedandsen; Men der en tomt, hvor Storken skulde boe. Hvo skal binde Krandsen; Roserne snoe? Manden er haard, men Nordens fagre Qvinde Liflig og blod! Hun skal i Krandsen Begelgvet binde, Granblomsten röd;