Aftonbladet – 29 juni 1852, sida 2

RV AS AR SE tr a le Rr RK igen för första gången märkte, att han behandlades Hdeles säsom andra menniskobarn, och att mellan ionom och de öfriga journalisterna icke gjordes rinsaste ätkillnad: Det är nägot eget med Elyse. Huru nänga har icke redan trott sig vara i dess medel unkt, och se sig på en gäng längt aflägse derifrån. )e som sträfva för kejsaredömet se sig lika mycket indanträngda som de hvilka vilja bibehålla republien, det katolska partiet lika mycket som det filoofiska, högern lika mycket som venstern och centern — hittills hafva alla partier missräknat sig på Louis Vapoleon, han har fört alla bakom ljuset. Det är n hemlighetsfull, i mänga afseenden gåtlik existens, ch blott de tillhöra Elysten, hvilka blindt följa och epresentera den i alla dess motsägelser. Midt i sina öjen liksom i sina bekymmer förblir han tystlåten, nen alltid på sin vakt, öfverläggande, lurande, vänande. Till och med för sina intimaste vänner har jan endast en kall godhet säsom bevis på sin tillredsställelse. Han känoner icke hatet, utan förkrosar endast passionlöst sina fiender; han känner äfven ika litet kärleken och ban har, om man undantager Persigny, hittills brutit med alla sina fordna vänner. Jans älsklingsord är: handlingar, handlingar! och det aktadt skrider han aldrig till handling. Statsstrecet af den 2 Dec. skulle han redan 1848 ha velat itföre, och behöfde likväl sä läng tid innan han grep ig an med saken. För närvarande qväljes han åter örgäfves af beslut, och de som tillskrifva honom en jestämd afsigt och försvara densamma, ingifva hoom ett slags vedervilja, emedan han icke vill läta vinga sig att uttala sitt sista ord. Hans ansigte har Uldrats sedan han kom till makten, men detta beviar endast att under denna tid stormar hafva upprört wonom, och alldeles icke ett lifskrafternas försvagande. fiden för hans regerings verksamhet har gått öfver ans dystra ögonbryn, hans fördunklade blick och hans natta hy utan att derät gifva nägot uttryck af svagwet. Hvad adgär hans brutna hällning, så sammanvänger den med hans konstitution, som i sanning, jaktadt den till utseendet alldeles icke är robust, dock wvad uthällighet och arbetsförmäga beträffar kan täfla ned ganska starka naturer. Efter statskuppen beviljar presidenten högst sällan vägon audiens; timman mellan kl. 10—11 på f. m. ir dertill bestämd. Den salong i hvilken ban ger ina audienser är städse öppen, och gränsar in till en innan ganska stor salong, som skiljer honom från ans adjutanter, så att de, som erhälla audiens, beinna sig helt allena med presidenten. Dock varar stt sådant företräde högst fem minuter; presidenten örblir oafbrutet stäende, visar ständigt ett välvilligt unsigtsuttryck, men bibehäller en isande tystnad och varar endast med en nickning på hufvudet eller en nin ät de få personer som lyckats framtränga till hoom. Oaktadt denna korta tid , omöjligt kan vara illräcklig för att klart framställa och utreda nägot imne, sä beklagar dock ingen att audiensen icke vaat längre, emedan denna isande köld nedstämt den vesökande. Det synes som om presidenten byste ett tort misstroende till dem som närma sig honom, och nänga af dem, som till och med ofta kommit i beöring med honom, erkänna först sent att de varit wonom fullkomligt likgiltiga. Jag vill nu öfvergå till nägra notiser rörande L. Napoleons förhällande till sin omgifoing. Jag har yttrat att L. Napoleon är en kall, sluten natur. Man skulle tro att för en sädan natur skulle exalterad vänskap, varma uppoffringar, sol, poesi, musikaliska ch litterära intryck vara ett behof. Men han afskyr författarne, hyser misstroende mot alla talare, undviker sorgfälligt alla skakande intryck, föraktar konstens former och söker vänskap sä litet som möjligt. Med undantag af Mocquardt och Persigny stär ingen denna tystlåtna natur nära; aldrahögst kunde det dessutom blifva fräga omMoray och Fould. För öfrigt koncentrera sig hans böjelser på nägra få fullkomligt obskura personer, som icke ens af pariserpubliken äro kände, och hvilka bevisat honom gästfrihet då han i Februari för första gängen och andra gängen definitivt i December 1848 ankom till Paris. Det finnes här en enka, som med sin son och sin dotter lefver af en ganska knapp förmögenhet. Tillförene har hon bott i Schweiz och för mänga är sedan der visat Louis Napoleonen gästfrihet, hvilken denne alldeles icke förgätit, utan besöker han då och då sin fordna värdinna, så tarfliga hennes omständigheter än äro. Hvarje försök han hittills gjort att med en gäfva belöna denna enka och hennes barn har varit förgäfves. Sonen är en ifrig republikan och visar sig mycket afvog mot Louis Napoleon för det han icke blifvit sina schweizer-äsigter trogen. Det gifves flera sädana familjer, hvilka Louis Napoleon i anseende till sin politik icke kan försona, eburu han gerna äter skulle vilja vinna deras vänskap. Den fordna direktören för nationaltryckeriet hr Peauger tillhörde denna kategori; han hade mottagit denna plats af L. Napoleon, hvilken han kände sedaua mänga år tillbaka; emellertid, dä det icke mer äterstod honom nägot tvifvel att L. Napoleon skulle förräda republiken, skref han till honom ett bref, deri han tillkännagaf sig bryta med honom, begärde derpå sitt afsked och afreste med sin familj till ett af Frankrikes aflägsnaste departementer. Dä L. Napoleon erhöll hans bret förändrade han icke en min och utnämnde till hans efterträdare hr S:t Georges, om hvilken ban på förhand var öfvertygad att han icke skall tillskrifva honom ett så obehagligt bref. Louis Napoleon har ett verkligt behof att uppsöka de personer, med hvilka han säsom flykting stätt i förbindelse och hvilka han nu vill äterse och öfverhopa med välgerningar. Han har denna egenhet gemensam med sin farbroder, hvilken såsom kejsare erinrade sig en fruktförsäljerska, som, under det han var löjtnant i Toulon, hade lemnat honom en liten kredit, hvilken han blifvit henne skyldig; han erinrade sig henne midt under sina gigantiska planer och gaf sig ingen ro förrän ban hade furstligt belönat henne. IL. Napoleon fullföljer denna och dylika erinriogar med en antiqvitetssamlares hela itver. Ialla departementer hafva prefekterna enhälligt befallning att nedsätta kommissioner, hvilka skola uppsöka och belöna alla sådana persomer som tjenat kejsaren eller under restaurationen ädragit sig förföljelser för sina bonapartistiska tänkesätt. Dessa efterforskningar sträcka sig ända till Tyskland. Inom krigsministeren är redan sedan trenne är en kommission i verksamhet för att uppsöka och belöna gamla soldater från kejsare dömets dagar. Man kan säga att L. Napoleon har blott en enda passion, passionen för sitt namn. Han känner lifligt på sig hvila bördan af detta namn och harmas öfver sin oförmåga att icke vara detta arf vuxen. Denna smärtsamma känsla af ovisshet på hvad sätt han skall fortsätta kejsaredömet, gnager honom ständigt; hemligheten af hans sinnestillständ ligger i den ängest och ovisshet, som hans namn förorsakar honom. Han skulle gerna vilja försona kejsaredömets framtid med republikens framtid. Derföre finna vi hos honom denna dubbelnatur, som gör att hvar och en misstager sig på honom, och för hvars skull han afskys lika mycket af det reaktionära som af det republikanska partiet, medan han ä andra sidan är ytterst ifrig att bryta med centerns fraktioner, med bourgeoisien, för att icke blifva förblandad med den. L. Napoleon tillhör, sä att säga, intet parti och ingen epok; det ligger hos honom nägot spöklikt, som hindrar att man älskar honom äfven om man försvarar honom. Detta kapriciösa, äfventyrliga, bizarra i hans natur afspeglar sig äfven i hans omgifning, som likaledes eger en originel, besynnerlig karakter, och öfver hvilken jag torde blifva i tillfälle framdeles meddela ätskilligt. Christiania-färden. Om Upsalastudenternas vistande i Zund läser man i Lunds Veckoblad för den 23 dennes: De väntade resenärerna från Upsala ankommo hit kl. omkring 4 sistl. söndags e. m. och afstego ur vagnarne vid södra tullen, der Lundastudenterna under sina fanor voro dem till mötes. Med musik ochi; OM -— VV VV SD VR SS ER CR be DR AA GR FR om Pre tet bn Ant FRESH ES ER Ant EE HR nn JR 2 nb HR er ön nn a Tr RK TER AN FR NÅ RR JD mr fr HT ET kt TR NSL EA a Fa ;