Aftonbladet – 29 juni 1852, sida 2

VIVEIIULLTISG ALB VÄG, DUAIT UITTIAEV MASSRyASLIR GR ATA ( att meddela de föreskrifter, som i afseende på til-! lämpningen af ifrågavarande nedläggningsrätt kunna! finnas erforderliga. — Danska tidningen Fedrelandet, omnäm-! ner med tiilfredsställelse att den danska regeringen vändtligen beqvämat sig till att medgifva en billig begäran från svensk sida, att neml. få inrikes kustfarten med båtar och smärre . fartyg befriad från Öresundstullen. Vår aktade danske kollega yttrar derefter: sEn annan fråga är, huruvida sundstullens bestånd låter häfda sig, då man en gång börjat med modifikationer. Men till. och med om detta medgifvande skulle föra till nya förhandlingar, som kunna leda till en någorlunda billig aflösning af denna för Östersjöhandeln besvärande börda, så skulle vi långtifrån anse detta för en olycka. — Genom mamsell Leocadie Bergnehrs hitkomst lärer svenska allmänheten få tillfälle att höra flera stycken ur ett par nya danskal operor af Rung, som gjort mycken lycka il Köpenhamn och hvilkas upptågande å vär scen framdeles torde kunna väntas. I anseende till nästan alla härvarande musikaliska artisters nu pågående utflygter åt olika: håll och omöjligheten att kunna sammanbringa en fullständig orkester, lärer mamsell Bergnehr icke ämnal gifva någon särskild egen konsert, utan uppträda några gånger mellan akterna å Djurgårdsteatern. — Ångfartyget Nordstjernans turer mellan Stockholm och Stettin taga sin början nästk. måndag, då fartyget härifrån afgår. — Man läser i Götheborgs Handelstidning: Säsom en mindre vanlig företeelse vilja vi omnämna, att den 19 dennes en fyraårig gosse döptes! uti härvarande domkyrka. Gossens vid döpelseakten närvarande moder, öfverstinnan Haasum, hvilken förl värdandet af sin helsa hemkommit till Sverige frän S:t Barthelemy, der hennes man är guvernör, skyndade vid ankomsten till första svenska stad att förskaffa honom det heliga sakramentet, hvilket han icke kunnat erhälla på sin födelseö, der icke på flera är funnits nägon prest. — Bemälde ö, som nyligen hemsöktes af en så gräslig olycka — den stora branden — befinner sig i ordets egentligaste mening i en nöd-1 ställd belägenhet. Den saknar i nuvarande ögonblick, l då behofvet deraf torde vara större än nägonsin förut, icke endast prest, utan äfven läkare. Också tullförvaltaren lärer efter branden hafva aflägsnat sig frän ön. Guvernören mäste, i-alla de fall der det låter sig göra, supplera dessa olika funktionärer.s — Man läser i Najaden: Med anledning af ett yttrande i A. B., att från de undertryckta filialbanksbolagen har, med undantag för det i Mariestad, ingenting vidare afhörts, kunna vi upplysa, att äfven från Carlskrona blifvit genom konungens befallningshafvande inlemnadt ettnytt förslag till reglemente, omredigeradt till likhet med de för Gefle och Halmstad taststälda. Såsom ytterligare skäl för bifall härtill enföresden tilltagande penningebristen i länet, ökad derigenom att Ystads Privatbank lärer från detta ärs början afbrutit sina, icke obetydliga lånetransaktioner med Blekinge. — Ur tidningen Upsala meddela vi följande: : Tidningen Östgötbha Correspondenten har på sedpaste tiden gäng efter annan meddelat ganska tvetydiga uppsattser så i politik som esthetik. Vi räkna denna deklination endast från försöket att rättfärdiga den ryskt-absolutistiskt sinnade baron Palmstjernas inträde i kabinettet. När Correspondentens redaktör förklarade mannen hysa konservativt reformerande åsigter, sade han en af dessa sotiser, hvilka gemenlligen blifva lika gouterade som nägra qvickheter, på samma gång han dermed utsatte sig för den sväraste af all kritik, näml. ätlöjets. Sedan har samma redaktör, i synbar förargelse öfver att hans roman Stockholms Mysterier ej lärer ädragit sig all den uppmärksamhet och allt det oinskränkta beröm, som förf. synbarligen pretenderat, tillåtit sig hejdoch besinningslösa utfall mot flera liberale publicister för låtskilligt, som de företagit sig i verkligen liberaloch fosterländsk anda. Att i sin författarförtrytelse tala om juvenaler och kritiken frän gränderna i Upsala o. m. d., säsom hr Ridderstad gjort i sin tidning; är blott en oförskämdhet, hvilken gör sin sagesman lika löjlig, som när Than ville, att Stockholmrarne skulle kyssa vederböTrandes fötter, derföre att desse med sina egenmynldiga förbud blandat sig i alla möjliga förhällanden Jaf det enskilda lifvet. Vi förstå ganska väl orsaken till, men ogilla ändock högeligen dylika ohemula utbrott af sjelfförtrytelse och särad fåfänga, ätven om de helt och hället få skrifvas på en lättretlig poetiskhets öfverilningar; vi ogilla dessa så mycket mera i ldetta fall, som de förekommit hos en eljest och till Tförene alltid sansad, klok och trisinnig man, hvilken Iman nu, ej utan skäl, kunde misstänka för att med lena foten beträdt den konservativt-reformerande Tlycksökarsträten. I Som Östgötha Correspondenten allt hitills varit ansedd för en liberal tidning, hatva vi med ofvanstäende blott velat uttala ett gif akt! på densamma, så att allmänheten icke deraf blifver narräd. Den liberala saken är så stor, sann och djupt gripande i mensklighetens öden, att den borde kunna göra alla onödiga missförständ emellan alla dess aktningsvärda Tmälsmän alldeles omöjliga. Detta är också högst nödvändigt i Sverige, der allmänandan är mindre utvecklad än någorstädes, och der den konservativtreformerande oppositionen mot allt förnuftigt framätskridande är lika seg som enig. — Under de sednare dagarne ha en stor mängd månglerskor och brödförsäljerskor blifvit dömde att hvardera böta 3 rdr 16 sk. bko,