för sig gifvit B. nägra slag, men kastat honom i sjön hade de icke gjort, utan blott vräkt ner honom i sin bät, och dervid hade han troligen, -säsom de pästodo, ramlat: i sjön. Emellertid erkände säväl Olsson som dess besättning att de icke vidtagit nägra ätgärder för att rädda B. ur sjön, utan hade han af en matros, som i båt på B:sjemmerrop utkommit frän ett annat fartyg, blifvit upptagen ur vattnet. Bergendahl förklarade att-han nedlade ätalet i händelse Olsson utbetalte till honom hvad han hade att fordra äfvensom skälig ersättning för sitt lidande. O. var nog medgörlig att vilja betala B. de 2!, rdr han hade att fordra, men nägon ersättning ville han ej utgifva, hvarföre mälet remitterades till domstol. Då parterne utkommit i förmaket begärde B. att ätminstone nu utbekomma sin fordran, men ehuru en mängd personer uppmanade Olsson att i ett för allt lemna B.! 10 rdr, och hvilka till och med de tilltalade maätroserne erbjödo sig vilja för sin del godtgöra Olsson, sä kunde han ej dertill förmäs, utan gick sin väg utan att till B. utbetala en skilling ersättning. Det bör slutligen äfven anmärkas att B. genom den misshandling han undergått skall för kanske ett ärs tid vara mindre förmögen att med arbete skaffa sig lifsuppehälle. — Skomakaren Rosenmiller var i lördags äter upp kallad till poliskammaren, denna gäng derföre att han sistl. midsommarsdag farit ut på sjön, utan att lemna sin hemma qvarlåtne lärling, Carl Magnus Rydman, riogaste föda. Rydman, som dessutom blifvit misshandlad af Rosenmiller, hade i förtviflan uti fredags antagit värfning vid andra lifgardet. Rydman berättade nu, att han midsommarsafton blifvit af mästaren anbefalld att biträda gesällen med en bäts förande uppför Norrström, men sådant hade misslyckats, emedan R. under det mödosamma arbetet att få upp bäten fallit i sjön, men derifrän lyckligen blifvit upptagen. Då han hemkommit och underrättat mästaren om misslyckandet med bätens forslande uppför den starka strömmen, så hade han erhällit stryk, och derefter hade Rosenmäller farit ut på sjön och lemnat Rydman ensam hemma för att efterse verkstaden. Icke ens en bit bröd hade han hela midsommarsdagen haft att lifnära sig med — och nu vore det hans högsta önskan att få komma ifrän Rosenmällers tjenst; ty oaktadt han enligt kontrakt ännu hade två ärs lärotid qvar, sä ville han heldre tjena tolf är vid gardet, än 2 är hos Rosenmäöller. Rosenmäller förklarade Rydmans uppgifter för osanna, ty säsom han yttrade sig, vxkunde Rydman få mat fastän hvarken hushällerska eller jungtru var hemma, Polismästaren uppsköt mälet och skulle kommissarien Backlund under tiden efterhöra om Rydmans klagomäl voro grundade, men älades R. att under tiden ätervända i arbete till Rosenmöller. -Han började dä gräta och beklaga sig högeligen, och bad på det mest bevekliga sätt att få slippa gä dit, ty han vore rädd att R. slog ihjel honom. Dä kommissarien förklarade, att i följd af det vildsinta uppförande som, enligt hvad kändt vore, Rosenmiller brukat vidtaga mot sina tjenare, vore det han3 öfvertygelse att Rydmans klagomål egde sin rigtighet. I följd deraf till läts Rydman att, till dess mälet äter förekommer, få vistas i kasernen. — Det af förre apotekaren Widegren mot f. d. betjenten Molin väckte ätal för det denne sednare tillegnat sig en af W. uttärdad köpeafhandling förekom äter i lördags. -Molin erkände nu, att han för densamma icke utgifvit någon valuta, men ville ej ingå på hr polismästarens framställning att handlingen med Widegrens bifall nu dödades pä det enkla sätt att den i bäda parternes närvaro sönderrefs, hvarföre målet till domstol remitterades. Någon stund derefter företrädde Molin och begärde att få handlingen sönderritven och målet afskrifvet; men hr polismästaren svarade, att då mälet en gäng var remitteradt, fick det dervid förblifva. — Lärlingen Carl Ludvig Fredelius, 13 är gammal, bade för nägra dagar sedan med ett stycke af en sönderslagen butelj tilldelat pigan Lundell, i tjenst på en krog, ett sä svärt slag i ansigtet, att hon är så illa skadad att hon icke, fastän ätta dagar äro förlidna sedan väldet föröfvades, i lördags kunde inställa sig vid polisförhöret. Gossen Fredelius erkände att han från gärden upptagit. glasstycket och kastat det i ansigtet på Lundell, men hon hade först slagit honom. Vittnen intygade att gossen Fredelius rubbat nägra ä gärden uppsatte klädstreck, och då Lundell tillsagt honom att dermed upphöra, så hade han blifvit otidig, och då hon derpå, sedan han icke upphört med sitt ofog, tilldelat honom ett lindrigt slag med en käpp, så hade han upptagit glasstycket och under utösande af ytterligare oqväden, med synbar alfsigt ätt träffa, kastat det i ansigtet på Lundell, hvarefter han sprungit sin väg. Hr polismästaren föreställde i allvarliga ord Fredelius det straff som kunde drabba honom i händelse Lundell genom hans okynne tillsatte lifvet, äfvensom gossens fader, som nu var närvarande, tillrättavisades derföre att ban kunde framkomma med yttrande, att det var Lundells eget fel, derföre att hon först slog honomp. — Instrumentmakarelärlingen Isac Lundqvist är tilltalad att ä Hornsgatan bafva med en kopparflaska tilldelat cigarrarbetarelärlingen Westergren ett så svärt slag vid venstra ögat, att blodvite uppkommit. Ehuru Lundqvist, då han efter väldets föröfvande greps af poliskonstaplar, för öfverkonstapeln Heren m. fl. erkänt sin förbrytelse, nekade han nu helt fräckt. Det upplystes att Lundqvist blifvit förargad öfver att Westergren rökt cigarr och derföre gifvit honom slaget, Målet uppsköts tills om onsdag för vittnens inkallande, dä Lundqvist vid hemtningsäfventyr bör sig inställa. — Det förut omnämnda målet, angäende en större stöld bos bagaren Gejer och derför kronoarbetskarlarne Jöns Larsson eller Alex och Werberger voro angifne, afslutades hos rådstufvurättens sjette afdelning sistl. onsdag sålunda att Alex, för fylleri förfalskningsbrott och andra resan stöld, till värde af 112 rdr dömdes att böta tillsammans 464 rdr 32 sk, bko eller, i brist af tillgång i till böter i stället undergå 28 dagars fängelse -vid vatten och bröd samt derefter i Ladugårdslands kyrka ä en söndag undergå uppenbar kyrkoplikt. Werberger fälldes att för det han vetandes nött och gömt med Alex af detstulna godset, till värde at 22 rdr 40 sk.-att säsom för första resan stöld böta 68 rdr 24 sk. s. m. eller i saknad af böter, undergå 18 dygns fängelse vid vatten och bröd äfvensom att stä uppenbar kyrkoplikt i öfvannämnde församlings kyrka. — Korgfabrikören August Bandel från hertigdömet Anhalt Köthen fick i lördags inför öfverstäthällarederskte aflägga trooch huldhetsed säsom svensk undersäte. LANDSORTS-NYHETER. Hernösand den 23 Juni. Genom vådeld uppbrann den 18 dennes torparen J. O. Backlunds i Strömnäs, Sättna socken, stugubyggnad, jemte der