Aftonbladet – 28 juni 1852, sida 2

AT SE ES EN EE REAR a än SE I EN a vv än med de känslor och förhoppningar, som alltid lifva Ita hvarje lefoadsfriskt sinne, då värens milda fläktarlut cch sommarens förebud infinna sig efter den härdajlsk vinterkylan. Man kan hafva det ganska trefligt om ök vintern, men vintern är dock icke de, uppspirande för-ba boppningarnes, de glada, trimodiga beslutens tid. Delsij komma med sommaren, som öppnar hjertan och upp-!re tinar sinnena. Och liksom man med rätta kan säga, ! he att hittills i det hela taget öfver de förenade brödra-oc folkens inbördes förhällanden hvilat en arktisk dimma och vinterkyla, sä kan äfven detta besök af Sveriges te utvalda ungdo kallas den första milda flägt, denk: försla antydan om att dimmorna för allvar skola sking m ras, kKölden vika för värmen, förbindelsen knytås ilk: anda och sanning, beslut fattas.om gemensam sam-la: verkan, förhoppningar uppstå om nya, hittills obekanta m gemensamma fröjder och förmäner. Vi kunna frän ifs detta besök, förutsatt att det skall hafva sin rätta!lst betydelse, räkna en ny era, en ny tingens ordning. ti Det AR vi åtminstone, och den kan icke kallas ej nägon fosterlandsvän, som söker att tillintetgöra dessa !ps förhoppningar. lal Men derföre helsas dagen ock med glädje öfver st bela staden, ja vi kunna väl på förhand säga, öfver fö hela landet. Man uppbjuder allt, för att göra dessa herrliga sommardagar sä festliga som möjligt. Man smyckar sina hus till en midsommarsfest, hvars make man hittills icke säg; man bereder glädjebloss med dubbel ifver och sävida den gamla sägnen, att dessa bloss ursprungligen hade till ändamäl att borskrämma Svartalfer oeh onda Vättar, förhäller sig riktigt, sträf-14q var man nu på allvar att bortjaga de oenighetens! svartalfer och fördomens onda dvärgar, som bittills! sökte lossa bandet mellan de förenade nationerna, alt; sticka handen mellan bark och träd. Sällan har väl g den driftiga Tandtmannen med större ifver betraktat himlen och vädret, än vi under denna tid hafva spe-!g jat efter remnor i de hängande regnskyarne och fö-). rebud på vacker väderlek under den förestående fe-.. sten. Och vära ifriga önskningar och glada förhoppjt ningar synas ocksä i detta hänseende, oaktadt de sista dagarnes hotande utsigter, skola komma att krönas med I st lyckas. is Vi hafva säledes all orsak att lyckönska oss sjelfva. under denna tid. Och med förkänslan af det jubel)! . som nu skall räda bland oss; önska vi vära unga gå-j ster på förhand ett bjertligt och broderligt välkommen. n I samma tidning yttras den 24 Juni: Dagen tecknar sig herrligt; skyarne skingra sig och det vackraste midsommarsväder synes komma att gynna de förväntade gästernas ankomst. I universitetslunden äro redan flaggstängerna resta och dammen tilltäckt. sl Man är sysselsatt med att anordna det nödiga till P morgondagens fest, Hela staden har en söndagslik,!q b Mm (midsommarsdagen utgör icke någon kyrkofest i Norge), ! festlig förväntansfull prägel. Man kan tydligt se, att alla med lif och själ deltsga i dessa dagars glädje. Det tecken, som för studentmötet var antaget, ut-: å gjorde för de svenska. studenterna ett rögt, för del norska ett blått band, hvarpåi-var anbragt en ovallgj silfverring med omskrift Upsala-Christiania 1852:, och i midten med runor i genombrutet arbete SIF Pp vära förfäders beteckning för vändskap och fränd-skap (hvaraf ännu det tyska Sippe, Sippschaft) och1 tillika, som bekant, namnet på den gullhärade gudinlc nan, som i den gamla Asa-tron representerade fa-:g miljebandet. De svenska studenternas ankomst på Berzelius skedde, såsom förut var beräknadt, midsommardagen omkring kl. 6 på aftonen. En deputation af 5 stu-P denter hade rest dem till mötes till Sandösund, för h att helsa dem välkomna. Landstigningen skedde vid!s fästningsbryggan och det högtidliga mottagandet ä fästningsplatsen. Med nästa post erhällas härom närmare detaljer. Christianias innevånare hafva visat så stor begärlighet att få mottaga svenska gäster, att en stor del af de anmälda logierna mäste lemnas obegagnade. Följande programm var uppgjordt för Upsalastudenternas vistelse i Norge: Fredagen den 25 Juni: Nationalgalleriet och Konstföreningen kl. 10—12; nya straff-fängelset kl. 9—12 och 4—7; universitetets bibliotek och byggnader kl. 1—3; kopgl. .slottet kl. 4—7. Fest i studentlunden Lördagens Utfart till Ladegaardsön. Landningen sker vid Christian Augusts monument. Man beser Ladegaardsön i partier om 100 personer. Oscarshal är öppen för 25 besökande i sender. Kl. 2 samlas samtliga deltagare i studentmötet pä Dronningbjerget, för att derifrån samlade begifva sig till Hovedgaarden. De svenska studenterna äro af teaterdirektionen inbjudna att öfrervara en representation på Christiania cffentliga teater. R Söndag: Utflygt med ängfartyg till Sandvigen och Kolsaas, hvarför ett särskildt programra utfärdas. Måndag: Zoologiska museum, myntkabinettet, och fysiska kabinettet kl. 10-—12. Straff-fängelset kl. 9 —12 och 4—7, Kongl. slottet kl. 4—7. Afskedsfest på Klipgenberg kl. 7 pä aftonen. Tisdag: Samling till afsked i frimurarelogens festivitetssal. Middag vid Table Thöte i frimurarlogen fredagen och mändagen kl. 3, tisdagen kl: 12. Sedan vi nedskrifvit detta erhålla vi från vår korrespondent följande meddelanden: Köpenhamn den 22 Juhi 1852. Sällan bar nägon brefskrifvare skött sin korrespondens under ljufligare yttre förhållanden än dem, i hvilka jag nu befinner mig. Lyckan och gammal vänskap beredde mig nemligen under den korta vi stelsen i Köpenhamn ett hem hos en den älskvärda ste familj, som har sin bostad pä landet utanför Köpenhamn, nära Fredriksbergs slott och park. Här sitter jag vid öppna fenster. och hör foglarna sjunga utanför i valnötsträden och lindarne, hvilka mildtsusande gunga sina lummiga kronor för de sköna, friska vindflägtarne. Straxt vid fönstret ligger en liten blomsterparterr, der nägra dubbla törnrosor, nägra pensåer och konvolvler blomma, omgifven af en gräsmatta, som slutar vid. en liten damm, midt uti hvilken ligger en liten holme, med ett enda träd, en stor gran. Nägra få steg längre bort ligger frukt trädgården, omsluten at stora löfträd. Det hela är ej storartadt, tvertom smått, om du vill; men det är lugnt, stilla och vänligt, såsora de menniskor, hyilka här bo. Huset, der vi bo, är ett temligen stort tvåvåningshus, bebodt af 3 ä 4 familjer. Jag nämner detta blett för att gifva en liten bild, ofullständig som den är, af omständigheter; på hvilka korrespondenter sällan tästa afseende. Man uppehäller sig vid museer, ståtliga byggnader och andra märkvärdigheter, hvilka dock öfverellt äro sig temli:en lika, och örbiser det rätt karakteristiska, det för hvarje folk est individuella, nemligen dess hemlif, dess lefaadsordning, bostäder, natur-o. d. Den åter som älskar dessa föraktade småsaker och gerna skulle vilja söka ätergifva dem i det lera, milda skimmer, hvari de kunna ses, den fär ofta ej tillfredsställa en sädan önskan. Den som fått på sitt uppdrag att under ögon-ti blickens hastiga flygt episkt berätta de unga Upsala-i vikingarnes fredliga härfärd till nabolanden, den tår lof att läta bli idyllen. Näväl: Sadla o musa, min häst till ridt öfver Östersjöee rade a FR mm KK DM je KR be AV Hr cc ct —Let RÖ RR N Ph FH AA OVR P AL OK 20 ket rn mm n NIA OO: NO va tet : Vägor Hädan till Själlands dejliga d,. till Dyrhavens lunder, Hädan till bergens och fjordarnes land det friborna T : Norge! Sjung om hvitmössade skaran som drog att tala och tömma En Oh Om Punsch utur slipade glas... .!b. Min Gud! Hvilken opoetisk tanke! Dricka ur glas! Det medgifver ej ens. det noggrannaste epos! Men a till saken! Efter en hurtig resa öfver hafvet, anlände vi, säsom jag förut nämnt, till Carlskrona den 19 pä förmiddagen. Här besägs varfvet, nya och gamla dockan, och sällskapet samlades slutligen, på inbjudning re SN br ERAN a ls BAL Nn FEN