Aftonbladet – 26 juni 1852, sida 3

ill afsked, kom tillbaka i morgon, min herre; en plats skall då finnas ledig för er. Albert lemnade skattmästaren och ätetvände uppåt qvarteret Richebourg. Mötet med Maria hade upprört honom i hans själs innersta. Hanförde med sig intrycket af den ungaflickans leende, blick och stämma, som den girige en skatt den han nyss upptäckt, och han kände ett behof af ensamhet för att ostörd få öfverskåda dessa nya rikedomar. Så snart han uppnätt ängen vid Mauve, nedsatte han sig under en at de ofanthga pilar, som den tiden omgåfvo densamma, och hängaf sig öt hela det förtrollande behöget af sina hägkomster. Framför hans-bliekar utsträckte sig i fjerran Sankt Sebustians vilda kullar, omkransade af vinrankor och lefvande häckar, samt på närmare håll de grönklädda öar, som faranas af Loireflodens sorlande vatten. Snart väcktes han dock ur sina drömmerier genom ljudet af steg som prassladei det omgifvande gräset. Trenne män nalkades under samtal; han trodde sig igenkänva den enes röst och uppreste sig. Messire Trevecar och Etienne Chauvin stodo framför honom. Den unge mannen och den sistnämnde uprgåfvo på samma gång ett rop af öfverraskning. tiberbla — Messire Arthur!s — Tyst!a utropade narren, i det han fattade ypglingens arm och förde honom afsides;man kal!ar mig här Etienne Chauvin. : Ni här!s — pJa, men hvarföre har du lem nat klostret? Hurn uppehåller ca dig i Nantes, och hvarmed har du syssejeatt dig? I få ord berättade Aibert hvad som händt honom, men förteg sorgfilligt allt som kunde väcka någon misstanka om hans: kärlek. ,Och ministern lofvade dig en befatthing?a frågade Etienne bestört. — Jag skall tillträda den med morgondagen.s (Forts.)