Aftonbladet – 26 juni 1852, sida 3

par gånger fram och åter öfver rummet; derefter, liksom han nu först erinrat sig, att han icke var ensam, stadnade han framför den unge mannen och yttrade: Således har ni, utan alltför mycken afsaknad, beslutit er att lemna klostret? — -Med stort nöje, messire.s Ministern smålog. Åhjas, mumlade. ban, vid er ålder älskar man allt som är nytt. — Alla ställen äro dö lika goda, luft och solsken bära vi inom oss sjelfva; men längre fran .. . Han utelemnade fortsättningen och började åter sin vandring. Har ni uppgjort någon plan?. frågade han Albert efter nägon tystnad. — Ingen, messire.s — Så att ni är beredd att. mottaga hvilken befattning som helst?, — Ja, såvidt denicke innebär något vanhederligt och kan lönda till min fortkomst. Landais betraktade honom forskande. eBarn, skulle ni vara ärelysten?. frågade han. — Ja, messire.n — Och vet ni hvad som erfordras för att lyckas?? — 2Detsamma som för att lefva: tålamod och ibärdighet.s — Ni känner er då mycket stark?s — sJag har ett mål.s ; Skattmästaren Jade sin hand på hans axel. Ni är min mann, sade han allvarligt. Albert ämnade betyga sin erkänsla, då dörrförhänget ånyo upplyftes, och Landais sekreterare inträdde. Nåväl, Jacques ? utropade ministern, skyndande honom tillmötes. — Claude Kerry har nyss blifvit arresterad, svarade sekreteraren. — yHvad bar ban hos sig?, — Detta sändebref, adresseradt till messire de Rohan. Lendais fattade. brefvet, som Jacques framräckte, och ämnade just bryta dess sigill, då ban plötsligt hejdade sig och vände: mg mot Albert. aSaken är afgjords, yttrade han med en vink