Aftonbladet – 26 juni 1852, sida 3

Aurnay. För mitt lif har jag väl att tacka honom, men icke såsom en fader, utan såsom en räddare.s — sHvar har då dense man sin bostad?s — rJag är okunnig derom. Marie försjönk i tankar. Älskande hjertan tro städse på underverk; äfven hon hade ofta hoppats, att en oförmodad upptäckt skulle återskänka hennes Albert en rang och familj. Dylika romantiska förvandlingar voro en alltför vanlig sak under detta tidehvarf af intriger, trolöshbet och försåtliga anläggningar, då det slag som träffade fadren lika lätt nådde sonen. Mången afkomling af en ädel, meni onåd fallen familj sökte i skygd af bondens yllerock eller munkens kåpa sin räddning, och hvarje dunkel i fråga om härkomsten kunde utan öfverdrifven ansträngning af inbillningskraften gälla ssåsom en hemlighet, den framtiden en gång skulle uppdaga. De omständigheter Albert för sin del uppgifvit, ingåfvo emellertid föga hopp. Marie ämnade just anställa några ytterligare förfrågningar, då den bretagniska flickan förskräckt instörtade, med underrättelse om skattmästerens ankomst. De begge älskande fingo knappt tid att aflägsna sig från hvarandra, förrän den sistnämnde verkligen inträdde, Vid åsynen af Albert stannade han förvånad. : Messire Albert har erhållit ert bref, inföll hastigt Marie. — ,Här är det, tillade den unge mannen, i det han beredde sig att framtaga det. Landais hejdade honom med en vink, och vändande sig till den unga flickan yttrade han: senkehertiginnan vill se er på ögonblicket; laga så att hon icke behöfver väntal! Marie gjorde en helsning och-aflägsnade sig. adel syntes tankspridd och vaudrade ett