Aftonbladet – 26 juni 1852, sida 2

UTRIKES KORRESPONDENS. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 18 Jum. Revy aj tidningarne, säger ,Union, som fortfar att skämta öfver pressens tillstånd; Revy! af tidningarne, slå upp och läs huru franska akademiens dictionnaire definierar ordet öken: vöde trakt, ouppodlad jord, öfvergifvet, dystert, obebodt landn. Detta, min herre, är kännetecken, föga uppmuntrande för en korrespondent, som anser såsom en af sina pligter att då och då gifva er en esquisse öfver den stackars pressen. Mod emedlertid! Framträngom i öknen; man skall ha mycken otur öm man icke ändå skulle der inna några mer eller mindre märkvärdiga plantor, några helsoörter att lägga i sitt herbarium och mer eller mindre egnade att gifva ett begrepp om vår närvarande politiska flora. Ära den som äras bör! Öppnom i första -ummet Monitören. Huru! En hel-lavin af domareutnämningar! ... Är då detta ingening? Det påminner oss om det dekret, som bestämt en åldersgräns för embetsmännens qvarsittande, ty mänga af dessa befordringar, dessa nya utnämningar hafva skett för att fylla de luckor söm regeringen åstadkommer i domarekåren med tillhjelp af detta dekret. Jag klandrar den icke derför. Jag har aldrig gillat dekretet, men man måste vara konseqvent, och då dekretet en gång blifvit utfirdadt, så är det bästa regeringen har att söra att bringa det i verkställighet genom att från domstolarne aflägsna de medlemmar, som zenom sin ålder äro utsatte så attsäga för en oafbruten hotelse, . och hvilka följaktligen i sjelfva verket hafva förlorat den oafsättlighet, soma i motiverna till gjelfva det ifrågavarande dekretet framhållas såsom en nödvändig garanti. Det är till och med, som jag tror mig redan tillförene ha yttrat, ganska förvånande att aktningsvärda personer samtycka att bland sina kolleger bibehålla en så falsk position som det nödvändigt måste blifva, icke endast vis-å-vis dessa kolleger, men vis-å-vis de rättsökande, att fungera såsom oafsättliga domare då man i verkligheten icke är det. Detta ir likväl hvad vi ännu se många exempel på äfven på de högst och mest maktpåliggande posterna. : Denna sorgliga betraktelse kan tjena mig till ötvergång från Monitören till Pays,. Detta blad utgjuter i dag sin vrede och förbittring öfver hvsd Times yttrar om den franska domarekåren i anledning af engelska kabinettets återtagande af billen om den af Frankrike föreslagna konventionen om förbrytares utleverering. . ,Times, säger att det vore bättre att afsluta denna traktat om brottslingars utleverering med Ryssland eller Turkiet än med Frankrike, emedan domstolarne i dessa länder mera respektera formerna och strafflagarne, than we can now ascribe to it in the french courts, hvilket vill säga att de respektera dem mera än vi för närvarande kunna vänta af de franska domstolarne; Pays,, som alldeles icke skryter af att förstå eller kunna öfversätta engelska, hoppar behändigt öfver ordet nowna, för närvarande, nu, och tagande Times betraktelse såsom en absolut reflexion, utfar xPays, i präktiga deklamationer mot det engelska bladets förtal och svärtningsförsök. Till en början måste man, såsom jag nyss nämnde, återställa Ordet now, som förekom i Times yttrande och hvilket icke obetydligt förändrar saken samt gör att denna tidning har något mindre orätt; jag vill derefter tillägga, att äfven i dessa ordalag, genom hvilka Times till det närvarande inskränker sin betraktelse, den dock har orätt. Det finnes i allmänhet mycket oberoende inom den franska domarekåren eller rättare sagdt hos de franska domrarne. Äfven sådana bland dessa domare, som visa sig ega den lumpnaste politiska karakter, betraktade utom kretsen af sina embetsåligganden, äro, då de kallas att på sin plats vid dombordet fullgöra sina pligter, helt olika, och sPays, påminner med skäl, bland andra bevis på oberoende som den franska donarekåren visat, om den sjelfständighet som SeineSRK DEESGMADOSK RT STR a STENEN vB RANA TAR