skola förena dem med de tio tusen soldater som konungen af England skickar oss. — Konungen af England ?, — Se här. löfte derom, undertecknadt af honom sjelf. Frans uppgaf ett glädjerop, men hastigt åter. hemtande sig invände han : ;Men adeln ? — sVi känna dess planer och kunna förekomm: den.s —Hvem vet om den icke afstår derifrån ?a inföll Frans, som redan började frukt att skattmästaren skulle uppfordra till någor kraftåtgärd. I alla händelser böra vi väntap, fortfo! Landais; namnen på alla deltagarne i komplotten äro oss ännu . icke bekanta; lemnom derföre nätet utlagdt för de missnöjda; när det blir fullt, skola vi draga det till oss. Vare sagdts, tillade hertigen, som redan af skräddarens tillförsigt hemtat nytt mod och derjemte skattade sig lycklig att ej behöfva fatta ett omedelbart beslut. Gör som du för godt finner, mästare, till dig sätter jag hela mitt hopp och mitt förtroende.s Landais bugade sig, Jag skall försöka att deraf göra mig värdig, monseigneur; men faran förjagad i dag, återkommer i morgon och så länge adeln eger hertigdömet i. sin makt. Betänk noga att ni beror af densamma, utan att den beror af er. Ni håller era mäktiga vasaller i tygeln, men endast såsom en jägare, den der leder lejon vid koppel; ni leder dem icke, utan måste snarare följa dem, Ingen. säkerhet gifves, förrän Di en: gång alldeles undsluppit detta förmynderskap. Och hur skall detta ske, mästare?p Genom att draga borgerskapet på er sida, monseigneur, genom att anförtro detsamma vården om er makt., Hertigen smålog. ,Vive Dieu! herr Landais,, sade han, ni sjunger ständigt samma visa. Redan under tio är har jag oupphörligt beviljat er nya pri