Aftonbladet – 23 juni 1852, sida 3

är ett paradisiskt nöje att låta vagga sig floden utföre, hälft slumrande och med stjernorna öfver sitt hufvud. Ni följer ju med oss, mästare? — Monseigneur täcktes ursäkta mige, svarade ministern; ,jag måste träffa engelska konungens sändebud. — xDet är bra,, inföll Frans brådskande; jag far då ensam med Coötquen. Han ämnade aflögsna sig, men Landais höll honom tillbaka. Förlåts, sade han, pallt är ännu icke slut.. — wÄnnu ickel, utbrast hertigen otäligt. — sJag måste utbedja mig ert namn under denna akt., — sEn annan gång., — Det är en handelstraktat med Sverige, monsgeigneur, som skall rikta Bretagne; jag har i fem år arbetat på densamma.s —. Då kan den uppskjutas ytterligare en dag.,— Sändebuden hafva länge uppehållit sig här och vilja resa.s — Lät dem resals — Men, monseigneur... — PNog!, afbröt hertigen uppretad; vive Dieul får jag då aldrig vara herre öfver min tid, och skall ni alltid komma att störa min glädje? Landais drog sig tillbaka. Förlåtp, yttrade han med låtsad ödmjukhet; hom jag visat mig alltför enträgen, så var det derföre att monseigneur, förmedelst denna traktat, skulle Kommit i tillfälle att till öfverflöd förskaffa sig dessa välluktande skinnvaror och pelsverk från norden, dem monseigneur så högt värderar.a Frans, som redan var färdig att öfverstiga röskeln, stadnade genast. . Är det sannt? sade han. pVerkligen, jag änkte icke derpå . ;. denna traktat är af vigt . ; gif hit. Han undertecknade och gick derpå ut. Skynda till dina nöjen, furste utan kungighet! mumlade Landaisz, blickande efter den vortgående. Jag skall regera, jag!, , (Forts. följer).