Aftonbladet – 23 juni 1852, sida 2

) Doktor Sätherberg, kapten Funk och stallmästaren Anrepp i Stockholm annoncera sjukgymnastik. Renoir Gliveblad för Folket. AF ELIHU BURRITT: Beväpnad underhåndling. Bland alla civiliserade regeringar är det icke alle-l nast en erkänd rättsgrundsats, utan äfven, utan unlantag, en bestämd förordning att alla merkantila inderhandlingar, fördrag, förbund, traktater eller öfverenskommelser emellan enskilda personer äro utan ll kraft och verkan och alldeles icke förbindande sä snart det kan bevisas att endera af de kontraherande parterna under personlig fruktan för den andra eller under hägot slags inskränkning i utöfvandet af sin fria vilja blifvit föranläten till underskrifvande af ifrågavarande kontrakt. Vi betvifla icke att denna grundsats upprätthälles till och med i sjelfva Ryssland, icke blott säsom rättsprincip, utan säkerligen äfven såsom en erkänd lag, hvilken gäller i detta lands civila tvistefrägor. . Denna princips riktighet är så klaroch talar så för sig sjelf att den förefinnes i hvarje civiliseradt lands lagbok, ja till och med upprätthälles bland ociviliserade nationer. Bland kristna regeringar beror hvarje öfverenskommelses giltighet af beviset eller antagandet att dess tillkomst eller bekräftelse tillkommit med sundt förständ, fri vilja och utan inverkan af nägon. hotelse eller fiendtlig sinnesstämning eller hällning, huru den ock kunde vara yttrad eller antagen utaf nägondera af parterna. Detta är en positiv lag, som regeringarne icke allenast uppställa och använda, utan som de ock sjelfve underkasta sig och hvars giltighet de ock sjelfva erkänna i afseende på sina egna underså ter med samma vördnad som om den vore en af folkens bögsta domstol utfärdad förordning. Inför denna rättvisans höga lag försvinner hvarje skillnad och olikhet vare sig i rang, ställning eller makt ungefär på samma sätt som afseende icke kommer att göras på sädant inför den Allsmäktiges domstol på yttersta dagen. Staten ställer sig här i jemnbredd med den ringaste bland sina undersäter. Storbritanniens regering med sina armåer och flottor har i sädana fall intet företräde framför de obetydlige landtmän, som endast äga en liten koja och en liten jordlapp. Inför Menna lag stå de begge som likar. Den ringaste makt mäste här frukta och blygas för att på nägot sätt förmä den ringaste bonde att uppskatta sin lilla egendom en enda styfver mindre än han skulle fordra af sin granne. Är nu detta onekligen en riktig princip för ordning och billighet som bvarje kristlig öfverhet erkänt och tager till rättesnöre säväl i afseende på sina undersäters förhällanden som i sina egna handlingar, så torde vi till hvarje statsman eller diplomat, ehvad lamd han tillhör och hvilka åsigter han än hyser om fredsiderna, få ställa denna enkla fräga, om icke en beväpnad underhandlings förfarande är en direkt, ändamälsvidrig och försvårande öfverträdelse af denna rättvisans och billighetens grundsats och lag. Hvad finner man nu af ett sädant förfarande och af en sädan hällning? t Är det icke det att de högtidligaste och vigt! öfverenskommelser emellan nationer hvila gast samma grundval som i privata lifvet på på jus tionernas egna lagar göra hvarje ker grund af na helt och hället ogiltigt? -atrakt och fördra, Hvad är det annat än ex a R makten, äsyftande att . — emonstration af fysisk vägen för en eller. ,Senom fruktan lägga hinder som man säger. ,, väda parternas fria beslut för att nom landts 4, ÅR en sig fördelaktigare vilkor ge stärknino. sJömaktens hotande hällning eller för PR Då den engelska, den franska, den preussiska elle : den österrikiska regeringen under sina underhandlin lgar med nägon undersäte så att säga döljer sin makt ; på det att icke ens en skugga deraf mä försätta der Ji en ogynsam ställning; med hvad rättseller heders princip kunna då dessa regeringar företaga sig at lösa sina internationella frågor under vapen eller uf veckla en krigsmakt som äsyftar att inverka på ut I gängen. Skola vi tilläta oss att begagna detta ut tryck: Hvari består statsklokheten, eller visheten den rättsgrundsats hvarpä alla giltiga förhandlinga mellan privatpersoner bero? Är det icke deruti at parterna vid sina öfverenskommelser icke allenas skola utöfva sin fria vilja, utan äfven en ömsesidi välvilja upprätthållas, på det att kontrahenterna m kunna till ömsesidig och för begge lika stor nytt Jafsluta ett fördrag som kan lända till beggederas be Ilätenhet och vara beräknadt på varaktighet? Äroick dessa vilkor ä ömse sidor och oundgängligen nödvän diga för gällande fördragers sanna värde och bin dande kraft samt bestämda att reglera deras inbör des kommunikationer och garantera sina länders ir tressen för närvarande och kommande slägter? Och likväl finnas statsmän, diplomater, ledare a den offentliga pressen samt genom stor talang oc en hög ställning utmärkta karakterer som förard stora armåers och flottors underhällande under de förevändning att man genom: dylikt vid: traktatei eller andra öfverersstämmelsers afslutande med frän mande makter förmär tilltvinga sig fördelaktiga vil kor! Till den grad har vanan förvridit mänga up lysta och inflytelserika mäns moraliska äsigter, a de vid afslutandet af en dylik underhandling tillät sig att sjelfnöjdt utropa: Vi skulle aldrig hafva förmätt erhälla så förde aktiga villkor, om vi icke hade haft vår armå oc vär flotta. Sädan är fördelen af en beväpnad unde: handling, då man har 1 å 200 krigsångskepp och lini skepp, äfvensom 2 å 300 välorganiserade regiment för att hälla ministern om ryggen! Och sälunda tycker man sig hafva vunnit någo ting särdeles fördelaktigt! Sädan är grundvalen fi len öfverenskommelse mellan regeringar som för Iställa och representera den förkroppsligade lagen! Men de som förorda och följa ett dylikt förfara tlde erkänna likväl osäkerheten af en besittning so Iblifvit förvärfvad under dylika omständigheter; dei jse ganska väl att de fördelar hvilka man tillkämp Isig genom en demonstration at fysisk makt, äfven mäs NI försvaras på samma sätt, och att traktater som ästa lkommas under armåeers och flottors hotande närva it äfven fordra armåer och flottor för att upprätthälla E, B. a RR TE CR, I Al SE RE 0 vu Fl a ? LITTERATUR,