Aftonbladet – 22 juni 1852, sida 2

Kongliga Teatern. Fru Elma Billings afskedsreceit gafs i gär afton å Kongl. teatern för fullt hus, hvilket man väl på förhand kunde förmoda skulle blifva fallet dä det gällde att visa en tacksam hägkomst af en genom öfveransträngning i förtid för konsten förlorad talang som ofta förr skänkt vär publik så mången angenäm och pjutningsrik stund. Uti den af hr Wohlfahrt med hans vanliga eller kanske rättare ganska ovanliga talang anordnade tableau vivant, efter Correggios Sanct Sebastian, framställde fru Billing en vacker bild af madonnan öfverst på taflan; äfven tycktes fru Bergmansons attityd och mimiska uttryck som Sanct Sebastian vara ganska lyckade. Önskligt hade varit, isynnerhet för iakttagandet af den rika grupperingen ä denna tafia, om förevisandet deraf kunnat något litet fördröjas hvarje gäpg eller ock ett par gänger till förnyats, ty på sä få sekunder det nu egde rum, erhöll man blott en vy af det hela; men att ligga nägot ögonmärke till det partiella deri, dertill lemnades föga tiilfälle. För det smakfulla valet af piece de råsistance, för aftonen stannar dessutom hvarje vän af det sköna i tacksam förbindelse hos fru Billiog. Det var Mo2arts Figaros bröllop, som skulle afsluta serien af denna säsongs representationer sedan den afgäende teaterdirektionen tagit ett. hedraade afsked bäde i dramatiskt och musikaliskt hänseende genom äterupptagandet af Siri Brahe och Johan Gyllenstjerna, samt Friskytten, om tidpankten för den förra också icke var den fördelaktigaste. Figaros bröllop, — oaktadt så ofta gifven under de sednare åren och äfven många gånger under den förflutna vintern — emottogs dock äf publiken med en varmare entusiasm än vi kunna erinra oss nägot nytt stycke på läng tid bafva rönt. Och huru skulle den väl äfven annat