Aftonbladet – 22 juni 1852, sida 1

EGGERT NAUULBR 7 nt STOCKHOLM, den 22 Junb På tidningen AFTONBLADET för sednare alfåret emottages prenumeration i Steckolm med 7 rår bko, äfvensom påalle jostkontor i landsorten me? tillägg af I dr bko postförvaltarearfvode, os) iandsten tillsammans 8 rdr bko. För tre nånader, eller Juli, Augusti, September är riset i Stockholm 3 rdr 32 sk. bko; i andsorten, med tillägg af postförvaltareufvodet, 4 rdr 8 sk. samma mynt. Uti Dagbladet för i dag göres en framställning om de rättvisa anspråk som afskelade ålderstigna och sjukliga soldater böra inses ega att njuta understöd och vård. Nämnde tidning yttrar: Soldaten får ingenting ära som kan bereda hans nödtorftiga utkomst sedan han lemnat tjensten, men blir deremot snarare än någon annan af tjensten utsliten. Nästan dagligen afskedas för sjuklighet, svaghet eller rent af i tjensten ådragna olyckor en mängd soldater, hvilka med en bjertlöshet, som staten icke ådagalägger mot någon anaan äfven af sina fingaste tjenare, handlöst blifvit utkastade på gatan utan annan tillgång eller möjlighet att lifnära sig än tiggarstafven. Dagbladet omtalar derefter, hurusom major Mandorff och ålderman Morell visat ett serdeles förtjenstfulit deltagande för vården: om de gamla knekterne, äfvensom att H. M. Konungen tillförsäkrat den för dem åstadkomna försörjningsinrättning om erforderliga medel, utöfver hvad som staten dertill. bidrager; men som allt detta ännu är provisoriskt och hela inrättningen komme att gå under, derest Koaungen vore mindre frikostig, eller man ej egde tillgång på en så nitisk vårdare som major Mandorff, fästes allmänhetens uppmärksamhet på nödvändigheten att åt dessa arravgementer gifva mera stabilitet. Lika med Dagbladet anse vi att afskedade : ålderstigna och orkeslösa soldater böra njuta vård och underhåll lika väl som andra utfattiga ålderstigna personer, som ej sjelfva kunna genom arbete förskaffa sig sin lifsbergning; men hvad är orsaken att de gamla soldaterna blifvit i detta hänseende så vanlöttade, ora icke den omständigheten att styrelsen, som eljest vetat förskaffa sig så stora anslag för militärväsendet, af hvilka en ej ringa del stundom bortkastats på en onyttig militärlyx, icke erkänt den ovilkorliga pligten, att krigsbudgeten bör vidkännas ifrågavarande underhåll, utan heldre velat med samma underhåll belasta kommunerna och den allmänna välgörenheten, då detsamma icke komme att tynga på budgeten. Korteligen, raan har ej haft försyn för att låta de gamla soldaterna, som ändock under sin raska tid förorsakat en sådan ögonfägnad på paraderna, då de der ej mera kunde begagnas, öka tiggarehopen; men felet härför drabbar ej allmänheten eller dess brist på barmbhertighet, utan styrelsen. Frågan gäller här egentligen blott afskedade Isoldater från de i hufvudstaden förlagde värfvade regementen. För dessa soldater bör enligt vår åsigt staten helt och hållet vidkännas fattigvårdsunderhållet och tillgångar dertill beredas på militäranslagen. Att med nämnde soldaters underhåll belasta den allmänna välgörenheten eller de lokala fattigvårdsanstalterna är att befria krigsbudgeten från en densamma åliggande utgift, i ändamål att sätta samma budget i bättre tillfälle att -rikligare bestrida andra mindre nödvändiga omkostnader. : H Denna åsigt bör åtminstone anses gällande i alla de. fall, då de från krigstjensten afske