Aftonbladet – 21 juni 1852, sida 3

J RAUllegdl VIUdIC, alb lCcilar CULIMaKUBE I TIKSgäldskontoret gunstbenäget upplåtit erforderliga lokaler uti Rikets Ständers hus till begagnande I för mötet, och öfvergick derefter till en redogörelse för de öfriga förberedande åtgärder, Isom komiten vidtagit. : För resultatet af de förhandlingar, som derpå följde, hafva vi redan uti lördagsbladet redogjort. Allmänna sammankomsten i lördags. I AT de allmänna frågor, som blifvit föreslagna Itill ötverläggning, medhanns blott den första: Bör folkskolan i vårt land anses såsom en från det öfriga undervisningsväsendet helt och hållet afskild.. undervisningsanstalt, eller bör Ibon, vare. sig i allmänhet eller åtminstone i de städer i synnerhet, hvarest högre undervisningsverk finnas, ordnas i något sammanhang med desse så, att lärjungarne med fördel må kunna begagna den förra såsom förberedelse till de sednare? Möta för närvarande några hinder verkställigheten häraf? Och i sådant fall, huru skola de kunna undanrödjas?. Lektor Forssell förmenade att några hinder för en. .dylik öfvergång från folkskolan till en högre i sjelfva verket ej funnos, enär fordringarne i den förra öfverstiga det kunskapsmått, som -behöfs för inträde i den sednare; det enda hindret för en dylik sammanbindning var den fruktan, som de bättre lottade klasserna hysa, att sätta sina barn ibland en mängd andra, hvilkas ofta mindre värdade moraliska uppfostran kunde hafva ett skadligt inflytande å dem. Mag. Siljeström ansåg det nödvändigt att folkskolan sättes i sammanhang: med den bögre skolan, såvidt man ville hoppas få en ändamålsenlig nationaluppfostran; detta låte sig dock ej göra så länge den högre skolan i sina fordringar går så långt ned, :som den nu gör, d. v. s. så länge ej den högre sko: lan blir en oafbruten fortsättning af den undervisning :som i folkskolan begyntsoch ej. som nu är förhållandet, sysselsätter sig äfven med de elementer, som redan i folkskolan kunna inhemtas. På detta sätt underhållas läroanstalter hvarest två slags olika undervisning i samma ämnen förekomma, hvarigenom en onödig kostnad förorsakas och AR gare folket ej kommer i åtnjutand af billig vård i fråga om undervisning. En folkskola, sålunda satt I omedelbart sammanhang med den öfriga skolan, hindrade ingen att skaffacsig kunskaper utöfver dem skolan meddelade, men befordrade en organisk utveckling utaf undervisningen. Hvarföre de förmögnare klasserne hittills ej sändt sina barn till folkskolorna . komme deraf, att lärarne i dessa ej egt kunskaper i proportion jemförliga med :elementarlärarnes, äfvensom af de sämre lokaler, skolmateriel o. s. v. som fölkskolan i allmänhet bittills kunnat erbjuda, I fall dessutom de s. k. bättre klasserne ej ville åtnöja .sig med den undervisning som den allmänna skolan meddelade, utan hafva egen undervisning åt sina barn, måtte de också sjelfve bekosta den.Och hvad slutligen sedligheten beträffade skulle den ju befrämjas i samma mån antalet af mera moraliskt värdade barn tillväxte i den gemensamma skolan. Äfven presidenten Hartmansdorff ansåg att fordringarne för intagning uti elementarskolan borde stegras, alldenstund det är skadligt för barnen att der för tidigt inkomma, för lärarne att nödsakas undervisa i de lägre elementerne, som redan borde vara kända, samt för staten att bekosta dubbel undervisning. Lekt. Ekendahl fann det omöjligt att förena elementarskolan med folkskolan, alldenstund hvardera badecolika syften och utgångspunkter. Beträffande de bättre klassernes obenägenhet att sätta sina barn i folkskolan, så var den helt naturlig; alldenstund den större moraliska vård desse 1 hemmet åtnjutit redan tidigt skiljde dem ifrån de klassers barn, som ej egt lyckan af en omsorgsfullare familjuppfostran. Någon förening emellan skolorna kunde dock möjligtvis på undervisningens lägsta grader åstadkommas, ehuru vägarne snart skiljdes då undervisningen blefve antingen nationell eller universell; Lekt. Elfving framställde ett förslag, att göra undervisningen gemensam i skolans första afdelning, kallad barnskolan, och först i den andra eller folkskolan låta den dela sig. Rekt. Gumelius önskade att folkskolan lemnade undervisning i alla de ämnen, som fordras i lärdomsskolan och det så, att den sednares 2 lägre klasser derigenom kunde undvaras. Man borde sälunda bestämria både hvari de föreslagna högre fordringarne förintagning i lärdomsskolan skulle bestå, och hvarigenom de-skulle kunna fyllas, Rekt. Svedbom visade . ej blott misshushållningen att i såmmå kommun underhålla två slags skolor, utan äfven orättvisan af att elementarskolan, som äfven af staten måste underhållas! och hvartill sålunda. också den fattige får betala, är till fördel endåst för-den mera bemedlade. I Jikhet med flere föregående talare föreslog hr S., att tordringarne för intagningen i elementarskolans lägre klass måtte stegras. Sist lemnade skolläraren Arctander några upplysningar ang. hindren för ifrågavarande sammanslagning af skolorna, och hvilka voro: olusten hos föräldrarne att tidigt anstränga barnen, samt föräldrarnes begär att se barnen så fort som möjligt läsa ett främmande språk 0.8. V. Måndagen den 21 Juni. Folkskoleafdelningen fortsatte i dag diskussionen öfver de hinder söm möta utvecklingen af den nya folkskolan i Sverige, och öfvergick derefter, i anledning af en särskild skriftlig begäran från grefve Torsten Rudenschöld, till frågorna 17, 20 och 21. Afdelningens gemensamma tanke blef att genomförandet af grefve Rudenskölds skolsystem visserligen i vårt land skulle stöta på stora materiella svårigheter, men att detta system erbjöde stora fördelar för folkbildninge och att det vore önskligt om det i alla elar af vårt land kunde införas. Elementarafdelningen. De särskilda referenterne redogjorde för sektionernas förhandlingar, hvarefter lekt. Ekendahl framställde gången af reformen vid Stockholms gymnasium och andra högre lärdomsanstalter.! En från lärarne vid Carlstads höora gkola an-!