Aftonbladet – 21 juni 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 21 Juni. På enskild väg hafvaå vi fått tillfälle att se en af de finska tidningarne hittills icke omnämnd kejserlig kungörelse, innehållande en ny tulltaxa för Finland, gifven i Helsingfors den 7 April detta år. Densamma kan gifva anledning till åtskilliga betraktelser; men hvad som mest ådragit sig vår uppmärksamhet, är följande bestämmelser rörande importen af utländska böcker, hvarunder naturligtvis äfven böcker från Sverige inbegripas och hvarigenom de hittillsvarande bestämmelserna om 20 proc. införselstull för dessa böcker blifvit förändrade: För böcker på alla språk, tryckta före 1801, inbundna, och alla tryckta böcker oinbundna äfvensom häftade betalas i införselstull 10 kopek pr skålpund. För tryckta böcker från och med: 1801, inbundna, betalas 20 kopek pr skålpund: För romaner och noveller förhöjes tullafgiften med ytterligare 10 kopek. pr skålund, så att för oinbundna erlägges 20 och ör inbundna 30 kopek skålpundet. För öfrigt iakttages hvad censurförfattningarne föreskrifva. Det är, som man finner, en ganska egen och äkta rysk metod som här tillämpas; man bedömer och Rate litteraturen efter den massa papper den innehåller, utan ringaste afseende på dess innehåll och värde för öfrigt. I hvilken mån dessa bestämmelser, som träda i kraft från och med den 1 Septemberdetta år, blifva mera betungande för böcker från Sverige, än den nu stadgade tullen af 20 proc., äre vi för ögonblicket icke i tillfälle att bedöma. Säkert är emellertid, att de komma att inverka ganska hinderligt på spridningen af svensk litteratur i Finland; Man har också redan i svenska tidningar sett annonser af Finlands tvenne förnämste bokhandlare, i hvilka de uppmana svenska förläggare att tills vidare sända dem samma antal som hittills af rent vetenskapliga arbeten, men deremot endast 2 exemplar af belles lettreg, poIitiska ströskrifter och broschyrer m. m. På obillga prohibitivåtgärder följer alltid straffet tätt i spåren och Sveriges regering och representation kunna snart se den fullmogna frukten af deras onaturliga och illiberala beteende mot den svenska litteraturen i Finland. Så som sakerna för närvarande stå, befinner sig den litterära förbindelsen mellan Sverige och Finland i ett bedröfligt skick, för hvars afhjelpande man åtminstone från vår sida borde göra hvad som är möjligt. Utvecklingen af det litterära lifvet i ett land är, man säge hvad man vill, beroende af åtskilliga materiella förutsättningar. Det är icke nog att folket är andligen begåfvadt, det måste äfven besitta en viss grad af politiskt och ekonomiskt oberoende och yttre utsträckning. Det låter visserligen vackert, att författare och förläggare icke åsyfta någon ekonomisk fördel; men sådant kan icke blifva den allmänna regeln. Äfven detta arbete måste kunna påräkna sin lön; eljest skall hvarje framsteg gå mycket trögt. En duglig litteratur har sålunda sitt materiella vilkor; utan detta, utan en tillräcklig läsekrets, som bär upp litteraturen, båtar äfven det vackraste och vältaligaste erkännande af skriftställareförtjenster föga för den litterära utvecklingen. Den svenska litteraturea har aldrig haft att påräkna någon stor läsekrets. Genom förlusten af Finland bortrycktes från svenska staten, icke blott ett ansenligt stycke jord, utan en betydande summa af intelligens, möbända en tredjedel af den gvenska allmänhet, som på ett mera verksamt sätt kan deltaga i och såsom producenter eller afnämare befordra . det litterära lifvets utveckling: — en i sanning svår förlust för en nationalitet, i. numerärt hänseende så ringa som vår, Den