Aftonbladet – 19 juni 1852, sida 3

allt tågit för sig med begge händer och riktat gin syster, sina systereöner och systerdöttrar, borde man väl tro att han hunnit målet för gin lystnad: Icke dessmindre har han nyss på hofvet ytterligare presenterat en dotter, som han låtit uppfostra i ett kloster och som påstås vara lika lärd som en abbedissa. Halfva hertigdömet torde knappt räcka till utstyrsel åt en så nobel arftagerska, ty, märk väl, messire! Skräddaren från Vannes är numera lika god adelsman som mönseigneur sjelf. I likhet med denne, har han sin sekreterarg, sin lifvåkt och sin vaperdsköld. a Guillaume de Tregus lyssnade med förvåning. Allt hvad ni nu sagt är för mig idel gåtor, återtog han. Upptagen af Krigen i Ita lien och Tyskland under nöra femton års tid, har jag ingenting erfarit om hvad som tilldragit gig i detta Jand. Men huru är det möjligt, att hertigen kan låna sitt öra åt en sådan vanbörding ?2 ; Ni känner monseigneur, svarade Rohan, sänkande rösten; sådan ni sett honom såsom grefve dEtampes, sådan är han än i däg; flyktig som sanden på våra stränder och eftergitvande liksom den för den minsta flägt, ha han gifvit sig i skräddarens våld, för att med ens slippa besväret att styra sitt hertigdöme; mex der han sökte en tjenare, har han i stället funnit en herre! Skattmästaren har omslutit honorf med sin vilja, som ett barn med en linda; han eger honom fullkomligt i sin makt och låter honom tänka och känna efter sitt godtycke, Stundtals uppreser sig väl hos Frabs den medfödda stoltheten, ty mönseigneur är dock af en ädel stam; han motsäger mäster Landais, han hånar och förödmjukar honom; den sednare böjer då hufvudet, lik. som för ett störtregn; men när stormen är öfver, återtager ban sitt välde med samma tillförsigt som förut, och monseigneur underka