Aftonbladet – 19 juni 1852, sida 3

Just densammea, svarade vicomte de Rohan; sen käck soldat af gamla stammen, kapten Guillaume de Tregus.s ; Då den nykomne hörde sitt namn uttalas, närmade han sig adelsmännen och utbytte med lem en helsning. Hertigen har ännu icke visat sig?, frågade han. — Inte ännt, svarade viconmten; sannolikt underhåller han sig med gin skattmästare, messire Landais.s Tregus gjörde en åtbörd af nyfikenhet. ;Vid den helige Egidius, hvem är då denne man?, utbrast han; under de tvenne dagar jag varit här, harjag icke hört något annat än detta namn, och i allt hänvisas jag till honom., — ,Det betyder att han ensafi tillsvidare är den herrskandev, svarade Rolan; sedan verldens skapelse har man väl aldrig sett en bondlurk stiga så högt och så hastigt. För knappt tolf år sedan var Pierre Landais kammarlakej hos monseigneur, och amttse vi i honom en allsmäktig minister. — Hvem har förbjelpt honom så långt ? — Fru de Viltequier till en början. Hatad af adeln; som red harm såg den goda hertiginnan Margatetaöfvergifven, bidrog hon till skräddarens upphöjelse för att i hertigens råd hafva ett af Sina kreatur. — Men fru Antoinette är ju död för flera år sedan, huru har då mäster Landais förmått hålla sig uppe?s — yHan är en hårdhändt ryttare och har sjelf skött tyglarnar, svarade Rohan halfhögt: Monseigneur skattar sig alltför lycklig att i honom hafva funmt en man, som icke-skyr någon möda och är beslutsammare än hin sjelf; också har han abdikerat till förmån för skattmästaren. Allt sker här genom denne eller till fördel för honom och hans anhöriga, och hvad värst är, denne mans själ liknar Danaidernas såll, ingenting kan fylla den., — Sådant är verkliga förhållandet, afbröt marskalk de Rieux; sedan han lik en plundrande röfvare, öfver