Aftonbladet – 19 juni 1852, sida 3

IV. STRIDEN. I stora salen på det hertigliga slottet i Nantes voro en mängd herrar församlade, under väntert på den audiens, som Frans hvarje dag brukade gifva. De voro till största delen, liksom hertigen sjelf, nyss återkormna från Redon, der ständerförsamlingen detta år blifvit hållen. Man såg här de bästa adelsmän i Bretagne och hörde namn uttalas, som den tiden voro kända öfver hela den kristna verlden. Här fanns till en början sire de Clisson, ättling af den ryktbare Olivier, som på krigets städ så bastant hamrade engelsmännenn, vidare vicomte de Rohan, beryktad för sin öfverdådiga tapperhet, ständigt utan penningar, liksom alla af samma familj, och ännu mer atan omtanke; marskalk de Rieux, ett medelmåttigt hufvud, van att taga hetsighet för kraft och buller för ära; herrar de Laval, de Chateauneuf, de la Hunaudaie, de Chateaugal, de Sourdeac, de Sevignå, samt många andra, hvilkas hågkomst finnes bevarad ilandets kröaika. Samlingen hade formerat sig i grupper, samtalande om hertigens tvistigheter med franska hofvet, då en adelsman inträdde, hvars drägt bar en viss utländsk anstrykning. vÄr det icke den kaptenen, som nyss anländt från Fraukrike ? frågade Clisson. —