Aftonbladet – 19 juni 1852, sida 2

Antoinette gjorde en missnöjd åtbörd: plötsligt föllo hennes blickar på ett pergament, som Martha höll i handen. ;Hvad har du der? frågade hon. — En ansökan som en af monseigneurs bågskyttar uppdragit mig att öfverlemna. — Kasta den på eldena utbrast fru de Villequier i en ton af gäckad otålighet. — Förlåt, svarade flickan, om jag fär tro bågskyttens ord, handlar den om en sak af vigt för er.. — vÄr bäågskytten kommen från Vitr6? frågade Antoinette helt sakta. — rJag vet icke, min fru.n Fru de Villequier tog pergamentet och bröt sigillet; men i samma raån hennes läsning fortgick, försvann det skimmer af hopp, som för ett ögonblick lifvat hennes ansigte. Slutligen kastade hon ansökningen på sitt toilettbord. vÄter något svek eller tiggeri! utbrast hon föraktligt. . Skynden med ert arbete, tillade hon, vändande sig till tärnorna; bans nåd hertigen kommer för att hemta mig till en lustridt utåt ängarna., Tjenarinnorna efterkommo med ifver henneg befallning, och fru de Villequier befann sig snart färdig. Hon förblef ännu en stund sittande, med armbågen stödd mot fåtöljen och hufvudet mot handen. Slutligen föllo hennes blickar på det framför henne liggande öppna pergamentet; hon upptog det ånyo och genomögnade likgiltigt dess innehåll. ;Känner du bågskytten, som lemnat dig denna ansökning?: frågade hon Martha, pHan heter Jacques Guibe, svarade der sednare med en lindrig rodnad. TS Och han ansvarar för mannen, som skrifvi detta? Om jag rätt förstått honom, är det hans onkel., Å