Aftonbladet – 19 juni 1852, sida 2

Antoinette betraktade än en gång skriften, derefter sin spegel, och yttrade omsider: Låt honom komma!s Flickan försvann, men inträdde snart åter, åtföljd af Pierre Landais. Kommen inför fru de Villequier böjde den gednare ett knä, liksom det varit för hertigen sjelf. Du är då den, yttrade Antoinette, som påstår sig kunna uträtta.mer än alla kirurger och alkemister!2 ;Jag är densammenx, svarade Landais. XLåt oss höra ditt recept, och om det icke är något narrspel, lofvar jag vid min salighet att vedergälla dig öfver din förtjenst. xSådana saker kunna blott afhandlas inför er, svarade skräddaren; yhemligheter af detta slag äro alltför dyrbara och böra bevaras ensamt för drottningaro. Må så varar, yttrade damen. På en vink af henne aflägsnade sig tärnorna, medförande de båda barnen. ) Förklara mig nu, återtog Antoinette, hvari din hemlighet består att fördrifva röda fläckar ur ansigtet. Jag känner ingen sådan, svarade Landais lugnt. Han betraktade honom förvånad, Hvarför har du då gifvit dig ut derför? vEmedan jag icke visste något annat medel att vinna tillträde hos er., Och hvad vill du mig?2 Ni skall snart få veta det, svarade skräddaren, sökande i sin gördel. Antoinette steg upp nästan skrämd och hennes hand utsträcktes ovilkorligt motringklockan bredvid henne. Kalla icke hit någonn, utropade Landais; jag kommer på messire Ren de Beauvilles vägnar. — xRenås! upprepade Antoinette, i det hon störtade emot honom, Ah, hvad gör