Aftonbladet – 19 juni 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 19 Juni. Ingenting är mera upplysande i afseende på den samhällslycka, som de nu maktegande vilja gifva Europas folk, än det biträde som de segrande styrelserna hemta från jesuiterna. Lik en ohyra utbreda sig dessa civilisationens farligaste fiender åt alla håll på den europeiska kontinenten, och öfver allt ex.vagas de med öppna armar af regeringarne, och detta icke blott i katolska utan äfven i protestantiska länder, såsom till och med i Preussen. Den politiska, den moraliska och den religiösa lögnens representanter hafva sålunda skyndat att infinna sig, för att till förmån för en så kallad gudomlig rätt erbjuda sitt: bistånd, sedan kanoner och bajonetter undangjort det gröfre arbetet. Papismens mörkaste tjensteandar ha funnit ett nytt tidehvarf för sin verksamhet och de begå åtminstone icke det felet att försumma att begagna sig af tillfället. Militärdespotismen är icke säker att kunna behålla sitt rof, om den ej delar det med det andliga mörkrets stridskämpar, och det är en sådan allians som skall betrygga samhäöllsordningen. Men hvad kan man vänta af en sambhällsordning som skall upprätthållas genom en sådan allians? Den har ju lika stort hat till folkens bildning och upplysning som till deras politiska och medborgerliga frihet, och som den fruktar deras materiella välstånd, emedan sjelfständighetskänslan deraf lätt: kan väckas, så träffas till och med det materiella framåtskridandet af samma hat som drabbar det andliga och det politiska. Folken må väl arbeta för materiel vinst, men dennä vinst skall ej tillfalla dem, utan deras beherrskare och förtryckare. Detta är de allierades lära. Då vården om den yttre samhällsordningen öfverlethnas åt soldater, samt utvecklingen eller rättare sagdt hämmandet af folkens inre lif anförtros åt Loyolas lärjungar, kan också tagas för afgjordt, att det slutliga mål hvartill man på denna bana skall komma, är: materielt elände, med tillvexande massor af proletärer, hvilka komma att såsom en ny slafbefolkning uppfylla den lyckligen utförda restaurationeng länder; andhgt mörker, med dess oundvikliga följeslagare: djuriskt nedsättande af menniskans sedliga värde samt det religiösa lifvets fösoftning under presttyranniet; : politiskt slafveri, der lag och rätt endast äro vanställda forrler, som begagnas för att utdöma alla enskilda menskliga rättigheter. Om någon skulle tycka att vår teckning är alltför öfverdrifven, så hänvisa vi till de underrättelser som nu nästan med hvarje post från utlandet ingå om jesuiternas eröfringar i Frankrike, Tyskland och Italien. Uti sistnäranda land herrska de öfver allt med undantag af Sardinien, och i sjelfva kyrkostaten har man också nu, under den för nägra år tillbaka ännu såsom liberal berömde Pio nono hunnit såvida i de vidtagna förbättringarne till återförande af förflutna tiders samhällslycka, att nämnde påfve helt nyligen kunnat återställa skråväsendet, som alltsedan år 1800 varit der afskaffadt. 3 Uti Frankrike bemäktiga sig jesuiterna med stora framsteg undervisningsanstalterna, väl vetande att det verksammaste medlet för vinnande af det eftersträfvade målet är att gifva det uppvexande slägtet en sådan bildning som kan finnas lämplig. Enahanda synes förbållandet blifva i en stor del af Tyskland, och i stället för 1848 års olyckligtvis alltför vilda frihetsyra får man nu derse en högst verksam papistisk fromhet, som uppförer nya kloster, och jesuiterna resa trinmferande omkring från Adriatiska hafvet till Östersjön. Det klerikala eller papistiskt jesuitiska partiets. sträfvanden i Belgien under de nyss afslutade re