Aftonbladet – 17 juni 1852, sida 2

blef hanen stor höp adelsmän, borgare ock bönder; hvilkas: blickar -samtlige voro riktade åt Loirefloden. Pierre nalkades dem, försökte att! tränga genom hopen och urskilde snar em präktigt målad slup, försedd med ett. täl rönt; siden samt färdig att lägga ut från af.igrt sfranden. ;tRoddarne, i drägter af fint lärft,stodo uppställde vid sina åror, under det att adelsmän, nied hatten i band, uppehöllo sig vid hvarje :bänk. Längst akterit satt hertig Frans IL klädd i rik sammetsdrägt. Hans drag egde vid första påseende detta på en gång milda och kraftfulla uttryck; sonv företrädesvis synes utmärka den gamla stammen från Armörica;y men: en sorgfälligare -betraktare: kände sig snart träffad af den vekligarslåpphet; Som låg! utbredd öfver, de sinnligt svällande däpparna och afspeglade ,sig.på de bruna ögonent djup. Halft lutad på den;venstra:,armbågen, uppbar han på sin högra hand en hvit korp, den han nyligen tillhändlat sig efter guldvigt och hvaraf han kände sig särdeles road. Vid hans sida sätt en-utmärkt skön dam; höljd : guldbrokad .:som enx drotthing. Denma val Antoinette de Magnolaisj namnkunnig öfvel -hela: Bretagne för dets oinskränkta herravälde kon utöfvade, på hertig Frans: sIandaisigenkände hebne så: mycket-lättare; som hate mel läncsen gång sett henne, den tiden Marguerite. då-ännu blott. hans fästmö, var i hennes tjenst. och som han sjelf varit anställd vid hertigens: Jeller den då varande grefve dEtampes gar derob. ÅÅ az Han försökte att framtränga närmare slupen. men bågskyttarne, som. stodo; uppställda: ut med Kajen, höllöo honom fillbakas,— sUndan, Hymmel! ropade en sergeant och: stötte honor I våldsamt tillbaka med sin hillebards Landais ämnade göra något motstånd. Akta er, mästarel hyiskade en borgare