Aftonbladet – 17 juni 1852, sida 1

han instinktmessigt trefrade omkringden med handen. : Ivon höll honom tillbaka. Låtom oss först uppgöra våra vilkor, sade han; lika mycket åt en och hvar, eljest intet åt någona. E De betraktade hvarandra pånytt, med ett ögonblicks tvekan. i . Uppgjordt, yttrade omsider den andlige, som syntes. angelägen att lära känna gördelns innehåll. : Skräddaren lösgjorde densamma och tömde den på sängen, Trenne glädjerop ljödo på en gång vid: anblicken af alla dessa gyllne englar ). plåtar; och guldecus. Man skred till delning. Kiroch, Thomasius och Ivon 1ogö hvar sin lott; men plötsligt besinnade sig den förstnämnde. , Utgör väl detta hela den -aflidnes skatt? frågade han. Man sökte pånytt, utan att anträffa något mer -än ett:slags tillsluten medaljong, som i en silfverkedja Hängde kring den dödes hals. Den innehöll; tvenne bref. samt porträttet af en. qQvinnas.-Isandais; som hittills icke tagit någon del-i: hvad som: föregick, spratttill vid åsynen af-denna pjes. : Högsta kästet för medaljongen och kedjan!, ropade Kiroch och skakade dervid tärningarne ur ärmen på sin kåpa. — Nejs, utbrast Pierre framträdande, jag vill hafva dem.. — sOch hvad gitver du oss i utbyte?, frågade Thomasius. — vAllt det öfriga., — God I marknad!s ropade alla tre på samma gång, i det de kästade, till honom porträttet och brefvet; guldet för 058, skräpet för honoml!i, fjoGuldmynt, sä! kallade af engeln Michaels bild, hvarmed de voro preglade. Öfvers, anm.