Aftonbladet – 16 juni 1852, sida 3

På samma gång iordningställde han allt för fadrens och dottrens måltid, under förhoppning att på detta sätt förvärfva sig rättighet till en andel deri. Förberedelserna voro snart gjorda, och barnet satt redan tillbords, då en stark bultning hördes på kojans dörr. Ivon vände sig förskräckt om, Hvem kan komma 8å sent?, frågade han, : Utan att svara, steg Landais upp,och giek mot dörren, men studsade tillbaka vid åsynen af en adelsman, betäckt af smuts och blod. För Guds skull, mästare, ett skydd !. framstammade den sednare med svag stämma. Pierre skyndade att öppna; fremlingen inträdde med vacklande steg och nedsjönk på den första stol han anträffade, Ni är sårad, messire? frågade Landaia, S Adelsmannen försökte att svara, men hans krafter voro uttömda; han förmådde blott göra en åtbörd, hvarefter hans hufvud föll tillbaka och hans ögon tilislötog. Jesus! Han är död, utropade Ivon förskräckt. — Han har blott svimmats, svarade Pierre, som infört sin hand under främlingens lifrock för att utforska om hans bjerta önnu klappade; hjelp mig att lägga honom på sängen; och skräm icke barnt med dina rop.o Den resande återvann verkiigeR innan kort fall sans, och förmådde nu besvara sina värdars frågor. De erforo h vigerom, att hans häst blifvit skräm ovädret och nedstörtat i en af de utmed gZ fintliga fördjupningarna. Endsst med otrolig ansträvgning hade han uppnätt Landais koja, och hans plågor voro förfärliga. Han frågade om ingen läkare funnes i Vitr6, som kunde förskafta honom lindring. Vi hafva en mästör Thomasiuso, svarade Landais. — Kalla då hit denne, återtog den unge mannen; säg honom, att sire de Beauville begär hans biträde, och att han, om han