Aftonbladet – 15 juni 1852, sida 2

af sin höga beskyddares bevågenhet. Han beslöt derföre att som kunskapäre begagna sin trogna la Fleur, på hvilkens urskillning han baft många prof. Verkligen lyckades det också denna att upptäcka ett och annat föremål, synnerligen värdigt herr barons uppmärksamhet. På ett torp vid skogsbrynet, ungefär en fjerdingsväg firån herrgården, bodde den gamla torparen: Erik: Persson, eller, :som han allmänt kallades, Erker i Lugnet (torpets-naran). Der hade han, i verkligt lugn och trefnad, bott med sin nu ålderstigna hustru alltifrån deras förening, det vill, säga i nägra och irettio år, troligen utan att deras förra husbondeensvetat att de funnits till i verlden; han hade förmodligen ej samma intresse som den nya att göra sig underrättad om sina underhafvande. Men nu hade torparen en aderton-årig dotter, den yngsta och enda qvarlefvandeaf fem barn. Det var en flicka, blomstrande som en ros, en verklig landtlig skönhet, När jag säger. skönhet, får .det.naturligtvis, ej-tagas alltför noga. Läsaren kan väl ändå ungefär föreställa sig en sådan der, utan hållning och grace. Fyllig och frisk och blomstrande var hon visst, och äfven detvisar att hon ej kunde vara, någon verklig skönhet. Redan vid hennes femtonde år hade många af bygdens gossar begynt att kasta sina ögon på henne; men utan begrepp om hvad som gör lifvet pikant, hade hon ej haft förstånd, ej. ens vilja att qvarhålla dem. Hon hade ej gifvit dem något hopp; tvärtom, rent ut sagt dem att de väntade förgäfves; hon hade blott ögon för en enda. Det var en fattig gosse, som hennes fattiga far hade räddat från ett kringstrykande tig. garlif och upptagit nyss efter.sedan.han sjelf förlorat en son af ungefär s ålder. Den illa Nisokhde fred Väsgenaget Och farkt bi