Aftonbladet – 14 juni 1852, sida 3

Frågan om Eunkefleds och Hyllie församlingars afskiljande från Malmö St. Petri. Detta ärende är ett af de mänga, som genom en viss mystisk vis inertie hos vär högre administration tyckas dömda att törst skola ligga till sig inpäå nionde äret, innan de tagas till nädigt afgörande. Saken är eljest i sig sjelf föga kränglig och man har svärt att inse hvilka hakar här kunna vara förbanden, på hvilka vederbörande så länge hällits fastnade och liksom dinglande mellan ja och nej. Bunkefods och Hyllie församlingars pastorat af 1:sta klasser sammanslogs med St. Petri församling i Malmö genom kongl. resolution af d. 22 Okt. 1806 i stället för Sallerups församlibg, hvilken förut varit med St. Petri förenad, men hvilken af dävarande kfrkoherden i Malmö Schönbeck ansägs vara ett för knapphändigt appendix. Nuvarande kyrkoherden i St. Petri d:r Gullander fick alltsä 1832 ganska riktigt utbyta Sallerup, som sedan varit ett sjelfständigt pastorat och visat sig, ehuru af 3:dje klassen, ingalunda vara nägot så förkasteligt brödstycke, mot Bunkeflod och Hyllie. Folkmängden inom detta sednare pastorat har emellertid sednare ökatsig till omkring 2000 personer, den största numerär något pastorat inom bäradet eger, och medan med pastoralvärden inom Malmös tvenne territorialförsamlingar, innefattande omkring 12,000 menniskor, 6 pröster äro upptagna, mäste de 2000 församliogsboarna i Bunkeflod och Hyllie fortfarande som styfbarn nöja sig med der Röstoralvärd. som man kan hinna med att bestå em och hvilken naturligtvis, bur god viljan än hos pastor i Malmö må vara och hur den individuella förmögan än må der vid lag vara ovanlig, dock icke gerna kan blifva sädan, som församlingen önskar och utan tvifvel äfven har rätt att fordra. Redan för fleras är sedan ingingo också derför Bunkeflods och Hyllie församliogar till Kongl. Maj:t med en und. anhällan att vid nuvarande kyrkoberdens afgäng varda skiljda från St. Petri; kammarkollegium och Kon. befallningshafvande m. fl. hafva med öfvertygande skäl och, som det synes, oomkullrunkliga grunder till styrkt skilsmessan, förre ecklesiastikministern Genberg lär personligen sjelf äfvenledes insett befogenheten och billigheten af den framställda begäran, men — obegripligt nog, fann konsistorium i Lund för godt att afsla den, och hr Genberg, som pästäs hafva haft en liten svaghet för bemälda konsistorium, uppsköt sälunda frägans afgörande gäng efter annan och afgick slutligen till det Jugna Kalmar, lemnande detta ärende, liksom så mänga andra, efter sig ät sin efterträdare. Naturligen är man nu dubbelt nyfiken att erfara hvad hr Reuterdabl ämnar vidgöra i saken. Skall hr R., medförande till statsrädsbordet vissa förutfattade konsistorie-ideer, tvärtemot landshöfdinge embetets och kammarkollegii tillstyrkande samt R. Ständers mening i sjelfva principfrägan, genom en svart ukas besluta en fortfarande kopulering mellar Bunkeflod och Hyllie samt Malmö St. Petri, så att den förra församlingen mä oupplösligt blifva den sednares bihang genom lifvet? Skall detta kunna. ske vid en tidpunkt, då städernas pastorater sjelfva flerastädes, säsom t. ex. här i Helsingborg, uttalat rättvisan af att der äterskänkes dermed förenade församlingar på landet friheten att bilda sjelfständigt pastorat med egen prest? Men framför allt, skall hr Reuterdahl 1aga saken på allvar före innan han, liksom hans företrädare, retirerar till sitt sjelfskrifna och beställda biskopsdöme? Se der, allt spörsmål, hvilka sysselsätta den allmänna uppmärksamheten och, vi kunna säga det med trygghet, vida utanför den krets, hvilken frägan närmast och egentligen rörer! (Öresundsposten).