Aftonbladet – 14 juni 1852, sida 2

Utdrag af ett bref från en f. d. officer vid Kronobergs reg:te, som i flera decennier oafbrutet uppehållit sig utomlands, hutvudsakligast i Schweiz, dateradt den 15 sistl. April, Avencho au canton de Vaude: -. . ;Den beklagansvärda hungersnöd, hvilken herrskat i en del af Schweizerland samt i Wirtenberg och Schlesien m: fl. länder under denna vinter. sommer mig att vidröra ett landthushällningsämne, hvilket jag på det högsta rekommenderar till ledning för Sveriges jordbrukande allmänhet. Det är om po atesplanteringen. Då jag i så mänga är varit atligsnad från vet kära fäderneslandet, kan jag ej se oga känna ställningar och förhällanden i detta land, i hvad som rör potates och huruvida denna jordfrukt itgör nägot hufvudsakligt födoämne för den ringare folkklassen, hvilket dock är förhällandet här ochi de desta Europas länder. I fordna dar var det ej så i Sverige. Att den potatisen, nu sedan flere är, päåsomna sjukdom härleder sig frän de animaliska gödimnen, hvilka hittills vanligen nyttjats vid deras utplanteringar, är numera utom allt tvifvel. Flera ärda och vetenskapliga landtbrukssällskaper i Frankke och i Piemont jemte ett stort antal kunniga enskilda män i dessa och flera länder, ledda af erfarenhet, grundad på jemförande försök, instämma alla leri, att den djuriska gödseln sedan mängäriga generationer slutligen sä förslappat contexten ellerfibreroa af potatesfrukten att den ej i jorden behörigt kan bära sig, gifvande rum, genom denna försvagade vegetationskraft, ät parasit-plantors innästlande i sjelfva pulpen (!) såsom champignoner och andra snabbt vexande alster, dem man genom mikroskopisk ätgärd deri upptäckt. Det är nu dessa små. champignoner, hvilka uppsluka mjöloch sockerstoftet (Ou fecul, stärkelseämnet etc.) lemnande i potatesen blott stoftet med bittervatten som gör dem oätliga, giftiga och odugliga. Att animalisk jord, såsom svartmylla, trädgärdsjord o. d., vid höstens annalkande betordrar svampväxter och champignonsutveckling, är välbekant. Af. dessa sednare gifsas mängfaldiga slag, hvaraf en del för det obeväpnade ögat äro osynbara. I myrstackar, förbrända till botten och sedan väl omrörda, trifves potatesen väl och ger ymniga skördar. Men detta kan ej ske i stort. Och eljest beströs potatesen vid utplanteringen med aska, helst olutad framförallt af ek, hvilken innehäller garfvarestoft (le tannier) blandad med fint sönderstötta kol och till pulfver förvandlade, förbrända äggoch kräftskal, fiskben med fiskfjäll äro föga kostsamma gödningsämnen. Dessa fyra sistberörde innehälla kalkämnen. Detandra tjenliga gödningsämnet. äro ben af alla alla slag, förmalna. Dessa innehälla kalk och fosfor. Det tredje, skorstenssot, ett förträfligt gödningsämne som befordrar all vegetation, hvilket när det hemtas frän köksspislar, jemte carbonstoft, innehåller koksalt och ammonikala beständsdelar, etc. — Det tjerde är gammalt i fint till grus förvandladt murbruk, skrapadt af murar, ruiner efter spiselmurar etc. Det femte svafvel, hvilket, säsom alltför dyrt, endast kan användas i smätt. Samma förhållande är ock med gips. För det sjette, sägspån, synnerligast af ek; och för det 7:de jernfilspän och smidslagg, hvilka, utom vextlighetens befordrande äfren skola gifva potatisen serdeles gol smak — I Timesna läser man om kapten Ericssons nya uppfinning en ur Boston Evening Transcript hemtad berättelse, författad efter ett besök i faktoriet 1 Boston, hvarest maschinen för det nya fartyget förfirdigas och hvarest