-I skandinaviska rikena måtte sammanträda, för att få -Isaken ordnad pä likformigt sätt, men hittills utan resultat. Lät oss då hoppas, att vi nu -— då också -jden danska regeringen med stöd af det danska sund:I hetskollegium har slutit sig till meningen om karantäInernas onyttighet — få rätt soart se den svenska nationen följa den riktniog, som efterband de flesta Jef Eu upplysta regeringar bafra beträdt under loppat a? sednasie decenninm. UTRIKES KORRESPONDENS. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 3 Juni. Föga vigt hos lagstiftande kåren, intet hos senaten. Sålunda kan man för närvarande resumera den officiella politiska ställningen inom det lagstiftande gebitet. Den administrativa makten sysselsätter sig med att varna, tidningarne här och hvar i landet. Få tidningar torde snart finnas öfver hvilka Damoclessvärdet, den andra-varningen,, ej hänger. En parisiska yttrade också för några dagar sedan: ett ordspråk säger, att en varnad man är starkare än två öfverraskade. Inom pressen är allt tvertom. En varnad tidning kan anses såsom blott hälften af en hel, och vi skola snart hafva blott tidningshalfvorn. Men för att öfvergå från styrelsens handlingar, om hvilka för ögonblicket så föga är att säga, till styrelsens form och -den förändring deri som man förutspått, så bör jag anmärka att talet om det snart törestående kejsaredömet något lagt sig, ehuru denna föreställning alldeles icke försvunnit ur opinionen. Den förmodan är ganska allmän, att regeringen, genom att tillåta eller anbefalla oftentliggörandet i tidningarne af dessa diplomatiska dokumenter, af hvilka synes att de utländska makterca bestrida Frankrike rättigheten att gifva sig en kejsare, endast vill intressera opinionen för kejsaredömet och drifva den att yrka derpå genom att uppreta dess nationalstolthet. Men det synes som skulle opinionen här varit temligen likgiltig härför, och man antar att denna likgiltighet, lika mycket som misslyckandet af hr Heeckerens mission till Berlin, har framkallat den dementi man för några dagar sedan gaf kejsareryktena. Denna dementi har gifvit något större frihet åt frågans diskuterande och en af småtidningarne har tagit itu med densamma med en sjelfständighet och skärpa, ovanlig under närvarande förhållanden, som sannolikt endera dagen skall inbringa den en varning,. Det är emellertid anmärkningsvärdt, att trots den tvångströja som blifvit pålagd pressen, de oberoende tidningarne likväl begagna hvarje möjlighet att gifva ett uttryck åt de åsigter de under bättre dagar förfäktat. Det nyssnämnda bladet insåg att regeringen ej kunde straffa ett angrepp på kejsaredömet samma dag som den sjelf högtidligen desavouerat alla rykten derom, och det begagnade tillfället att helt oförbehållsamt uttrycka sin mening. Så ser man 3å en annan sida Siecle i en ljungande artikel uttala sin harm öfver Granier de Cassagnac för hans oförskämda anfall på Belgien. Hugget träffar naturligtvis med hela sin styrka regeringen, som tillåter offentliggörandet af en dylik nidskrift i sin halfofficiella organ, men den smula convenance, som hon ändock måste iakttaga mot en främmande makt, förhindrar henne att utgjuta sin vrede öfver pSiecle. 5 Ett område på hvilket pressens verksamhet blifvit mest förlamad är nyheternas. Som ni vet är vår nya presslag särdeles drakonisk i hvad som rör utspridandet af falska rykten och underrättelser,. Vid meddelandet af sådana nyheter, som möjligen kunde gifva anledning till en anklagelse -på grund af dessa lagstadganden, hade tidningarne derför tagit sin tillflykt till uttrycken det säges,, pvi kunna ej garantera tillförlitligheten häraf, ryktet torde fordra bekräftelsex, o. s. v. Men äfven denna utväg tillstängdes snart af vederbörande. En communique i Monitören underrättade tidningsutgifvarne att de ingalunda skulle undgå ansvar för falska nyheter, derföre att de beledsagat dem med en af dessa vanliga reservationer. Nu ges det en mängd förhållanden om hvilka man kan hafva full visshet, men hvilkas juridiska bevisande dock möter svårigheter. Allt sådant, då det är af en för regeringen misshaglig natur, kan följaktligen aldrig komma till offentligheten. Jag vill citera ett exempel. Det påstås allmänt att statsrådets kommission, och i synnerhet dess rapportör, hr Corundet, i den orleanska frågan uttalat sig för domstolarnes kompetens. Jag har redan omnämnt ett i början gängse rykte, att mellan statsrådets vice president, hr Baroche, och Louis Napoleon af denna anledning en scen egt rum, dervid det varit fråga om hr B:s afskedstagande. En annan långtl sannolikare version säger, att det varit herr Corundet som företett L. Napoleon sitt betänkande och att den gistnämnde, då han fannl att det ej motsvarade hans förväntan, skullel ha yttrat: Jag märker, min herre, att det re,sultat, hvartill ni kommit, är fiendtligt mot regeringen, och ni klandrar dekretet af den ;22 Januari. Det är bra; och jag förmodar vatt ni ingifvit er afskedsansökan,. Alldeles icke, prins, var svaret, xoch ej heller äm-l nar Jag göra det,. Nåväl, i sådant fall, min sherre, blir ni entledigad.. Då hr Corundet berättade denna tilldragelse för sina medbröder i kommittgen, så tillkännagåfvo de som hade uttalat sig mot dekretet af den 22 Januari, att om presidenten skulle sätta sin hotelse i verket, så skulle de i massa ingifva sina afskedsansökningar. : : Antagom nu att en tidning om dessa saker erhölle de tillförlitligaste underrättelser; den skulle dock icke våga offentliggöra dem. In-: gen fransk tidning har heller tålat derom.j: Regeringen skulle helt enkelt förklara under-l: rättelsen för falsk, och det vore ej lätt att be-l visa motsatsen. Jag nämnde i förbigående de orieanska de: kreterna. Måhända har ingen af Louis Na-!i SKYE SEEN RNE STEENA NE ATT rättelse seit, inga äfventyr mött oss, intet som