Aftonbladet – 11 juni 1852, sida 2

det långt aflägsna skeppet, dit nu fregatten styrde upp. Hela förmiddagen var stillt, först på eftermiddagen kom en liten bris, som mot qvällen förde oss intill fregattskeppet, hvarpå röfrarne skulle befinna sig. Det låg der lugnt och stilla, på fockmasten var en uppoch nedvänd amerikansk flagga hissad i schå (till tecken att fartyget befann sig i nöd, var angripet af pesten os s. v.) och blott en man syntes på däck; ursprungligen hade skeppet haft gula och gröna gidor, röfrarne hade velat förändra dess utseende, men hade blott medhunnit att till hälften svartmåla dess ena sida. För att iakttaga all försigtighet, i händelse piraterna skulle förstuckit sig under luckorna, afgingo de båda båtarne med sina kanoner och manskapet i full rustning, och från fregatten sågo vi dem helt fredligt lägga till sidan, få kasttåg, springa upp på däcket och taga fartyget i obestridd besittning. Den amerikanska flaggan nedhissades och den svenska upphalades. Ombord befann sig blott en-.enda man, tunnbindareh Peacock, som afgaf följande berättelse, hvilken sedermera befanns sanningsenlig. Skeppet var en från Nordamerika utrustad hvalfskfångare, Georges Howland, som efter fullbordad expedition kommit till Chaamland bland Gallopagos-öarne. Der hade less kapten gått i land med tvenne båtar, blifvit öfverfallen (och mördad) af en hop Ienadorianska brottslingar, som blifvit ditransporterade. Dessa hade genom att hissa a hvit flagg narrat den öfriga besättningen ned båtarne i land, tagit dem med undantag. f tvenne, som räddat sig, och gripit skeppet. Vu: afsegla de, taga äfven en brigg, som de edermera afyttra i viken, gå upp på fyren ;:ta Clara och tvinga dess tvenne eldare att! örena sig med sällskapet, och i Guayaquil-! iken togo de en liten skonert, som förde. 231: ersoner, hvilka, anhängare till Flores, ämnade 1