Aftonbladet – 11 juni 1852, sida 2

och doftande af de täckaste blommor, vid upphöjningen. ofvan en liten flodlik vik, hvars bräddar kantades af stora: snår af det amerikanska rotträdet; från hvars grenar flera alnars långa rötter lika. rep nedgå i dyen och gifva trädet utseendet att stå på en vidlöttig grenkrona, i en sådan natur låg en helt oregelbunden by, bestående af ungefär 20 hus, alla upphöjda 4—5 alnar på pålar ofvan marken, likasom fågelburar eller dessa visthus, hvilka man hemma tröffar på sina ställen i Norrland och Lappland, så konstruerade af fruktan för filfraser och andra odjur. Här är det för regntiden och dess fukt man är rädd. Afven tyckes man anse rummet under husen mellan pålarne såsom ett slags fålla för getter, får o. d. Sjelfva husen äro helt och hållet bestående af rörväggar, innehålla vanligast blott ett enda rum, der man scr hela familjen församlad hvar och en i sin hängmatta, och allt antyder att huset blott är afsedt att vara en tillflyktsort undan solhettan uppe i luften, vidare ej. Denna by hade något eget med sig, som intet af hvad jag förut sett egt. Det låg nå. 30t uramerikanskt, halfvildt deri, antydande ett för våra begrepp alldeles främmande kli. mat. Det var nu 1 slutet af regntiden, tem. peraturen vanligast 299, (en gång uppgick den till 324,9) men hela naturen stod ändå så ny och ungdomsfrisk, som på en af våra vackraste vårdagar. Nescit Occasum, läser nan här på hvarje blad och i hvarje blomma; ch tusende fåglar af de skönaste färger och värtaste former jubla detsamma. Papegojor eh honungsfoglar, knarkande striter och ofantiga af tusende klara teckningar prälande fjäs ilar svärma mellan löfven al träden, der ärtixter, .convolvler och loaser slingra sig i Senoritränglig täthet. Allt är glans, saft och uderbarhet ! (Slutet följer.)