Aftonbladet – 11 juni 1852, sida 2

afgå till hans eskader. Huru många af dess som mördades, kunde jag ej få rätt reda på men skonerten . var nu, der den låg bunder bakefter skeppet, öfversållad med passagerarnes effekter, firgad af blod, som tycktes flutit i strömmar och spred kring sig en hisklig lukt, såsom efter ruttnande lik. Bland passagerarne på skonerten skulle befunnit sig en öfverste, tror jag, hvars dotter förgäfves knäfallande tiggde at röfrarne sin faders lif, och hvilken, efter att hafva blifvit skjuten i armarne: och låret, sjelf nödgades visa barbarerna platsen för hjertat, för att ändteligen få sluta sina marter. Bref vexlade mellan Flores och denna person funnos bland dokumenterna. Piräterna hade, enligt mannens uppgift, redan föregående qvällen öfvergifvit fartyget. Denne Peacock tillhörde hvalfiskskeppets urspriingliga besättning och sade sig hafva räddat sig i lastrummet och der nu legat 16 dagar förstucken, lifnärande sig at hvalfisktran och skorpor, som han i ett par tunnor anträffat. Fartyget var i alldeles ypperligt gkick, förträffligt utrustadt med alla nöd:ga och möjliga inventarier samt: helt nytt, förde en dyrbar laddning af hvalfiskolja och stearin, sarot vär-. derades sedermera i allt till 45,000 piaster. Påföljande dagen; kom ett litet ångfartyg, GSuayas, ned från Guyaquil, utsändt att gripa sjöröfrarne... Det underrättade oss att 11 af lem redan blifvit tagna i land. En fransk korvett ankom ock i samma afsigt; men pil;en låg der redan med svenska flaggan, och n lämplig besättning och befäl gindes om ord på densamma, Med lycklig vind fördes vi snart närmare pp, och ankrade qvällen den 25 Mars utanöre en by på ostkusten af den stora ön Puna. Jet var ett förtjusande ställe, Midt bland en kog af den största täthet och lummighet man an se, af en ytterst ren och saftig grönska