Aftonbladet – 11 juni 1852, sida 1

at er VURLIKCUNA, ARNE VET LEG TT ERIKDI MINA äl . Azdsonms vid Beandtverkisegatan å-Bungskolkusn. STOCKHOLM. den AL Junh Några insöndare i Svenska Tidningen äro outtröttliga ätt försäkra allminheten om förträffligheten af regeringens beslut i filialbanksfrågan. De ha dock med tystnad förbigått de i Aftonbladet framställde anmärkningarne, dels att det icke var regeringen utan bankofullmäktige som lagligen egde afgöra i hvad mån den ena eller andra filialbanken skulle erhålla del i det af ständerne för dessa banker beviljade anslag, och dels att de reglementen. som blifvit af regeringen fastställde voro behäftade med väsendtliga fel, särdeles då de jemfördes med just de financiela åsigter, hvilka Sv. Tidningen anfört såsom de för regeringen ledande i denna fråga. Då man i början förklarade, att regeringen, som borde hindra vidare utbredande af det skuldsättningssystem som för närvarande existerade här i landet, i följd häraf också måste förekomma bildandet af flera nya låneinrättningar, hvarmed filialbankerna hotade, har man nu, sannolikt. med anledning af de upplysningar som erhållits. om filialbankernas verkliga natur, funnit sig nödsakad att öfvergifva detta manövreringssätt, såsom ej vidare lämpligt till försvarande och förklarande af regeringens mystiska orakelsvar angående filialbankerna, ntan man bar deremot framkommit med den åsigten, att som dessa banker skulle blifva högst nyttiga, så var det just för att rädda möjligheten af filialbankers inrättande, som regeringen förhindrat en del filialbanker att hos bankofullmäktige täfta om andel i filialbanksanslaget, genom hvilken täflan frågan skulle fallit sönder i smulor och. varit förstördy. Falskheten i dessa rakt motsatta förklaringsgrunder för regeringens -handlingssätt är temligen. .ögonskenlig, helst då de med hvarandra jemföras; men detta blir ändock tydligare vid öfvervägande af det förhållandet, att regeringen enligt grundlag och bankoreglemente icke. egde att ingå i någon pröfning, om hvilka filialbanker som skulle lyckliggöras med andelar i ständernes anslag. Också bar i Sv. Tidningen .jemväl meddelats den förgäkren, att det var fel i de föreslagna reglementena som vållat aft dessa icke kunnat bifallas. Sedan det blifvit ådagalagdt att de fastställda reglementena äfven voro ingenting mindre än felfna, har Sv. Tidningen dock ej vidare repeterat denna förklafingsgrund, uten låtit sina insändare drifva på med de andra. Då en insändare af helt annan natur inämde tidning nyligen framställt nyttan af en privat bank utan sedelutgifningsrätt här i hufvudstaden, så ha de andre insändarne fått mycket att göra, för att visa ätt regeringens förfarande att lägga hinder i vägen för den tilltänkta filialbanken i Stockholm var fotadt på goda grunder. : Man har dels åter börjat predika om skuldsättningsväsendet och faran åf låneinrättnipgar i allmänhet, hvarvid man äfven kommit på den ljusa iden att föreslå att den fosterländska föreningen, skulle direkte motarbeta dit fruktade skuldsättningssystemet, hvartili vi för vår del gerna önska föreningen all sköns framgång, och dels, utan att bestrida nyttan af en: privatbank i bufvudstaden, förklarat, att den fråga som i detta hänseende var lagd under regeringens pröfning, icke var den, huruvida en sådan bank vore nyttig för hufvudstaden, utan deremot den, huruvida bufvudade lika stort beska än. ED ra och Ubllnnds Po Lyahdsörten. Regerivgen skulle således bafva vägrat sanktion å filialbankens i Stockholm reglemente, icke af den orsak att detta var feiaktigt och icke heller derföre, att banken kunde: blifva en låneinrättning ledande. till skuldsättning och sälunda förlamande den fosterländska föreningens blifvande patriotiska bemöädanden emot skuldsättning 1 allmöghet, tilän emedan landsorten borde hafva företrädesrätt till det onday eller godan som kan härflyta från filialbanker. Men härigenom har man ju också beskyllat regeringen: för att hafva i uppenbar strid emot grunälagen tillvällat sig en makt öfver utdelandet af filialbanksanslaget, hvilken endast tillkommit bankofullmäktige. Vi-kunna nemligen försäkra Svenska Tidningens sista bankinsändare, att den frågan, burnvida den ena eller: andra orten borde hafva förmånsrätt till filialbanksanslaget, al!drig. blifvit samt till och med aldrig grundlagsenligt kunnat blifva till regeringen öfverlemnad. ) Hvad särskilt angår den åsigten, att hela filialbanksfrågan skulle fallit sönder i smulor och varit förstörd, derest regeringen fastställt alla de filialbapksreglementen, som varit. af Isådan beskaffenhet, att .de kunde gillas, .såär den desto orimligare, som bankofullmäktige ebdelaglig rätt att efter sitt ompröfvande utdela anslaget, samt sålunda kunde, om. så nödigt varit, hindra att fonden, allt för, mycket söndersmulades. 5: : Att hvarje filialbank skulle erhålla-500;000 rdr bko af anslaget, kunde väl dessutom desto mindre ansds nödigt, som Tikets ständer vid sistlidne riksdag själfva upprättat en bank för Gottlands län, hvilken ej erhållit mera än 200,000 rdr bko, och likväl icke är någon I depositbank som filialbankerna skulle blifva. Det är äfven troligt att.flera af. de tilltänkta filialbankerna skulle varit ganska belåtna med att blott erhålla 200.000 rdr från riksbanken. Bankernas rörelse och verksamhet skulle i alla fall . hufvudsakligen kommit att bero af det förtroende de kunnat vinna i orterna och af de depositioner som bankerna i följd häraf fått emottaga. Men rättighet till andel i ansläget från riksbanken var, utan afseende på storleken af denna andel, vigtig derföre, att bangerna härigenom erhöllo en officiel karakter, blefvo underkastade riksbankens kontroll och så-lunda kunde hos oss, der helt och hållet fristående enskilda banketablissementer äro okända, lättare förvärfva sig alln.änhetens förtroende. Denna omständighet var i sjelfva verket högst maktad 4 va rn TR TRI ani arna — 2 RKrvmA AE nIINn of