Aftonbladet – 10 juni 1852, sida 3

stånd. Hurra Gräsmasken utrotas. Då Gräsmasken, som är. larfren till en nattfjäril och stundom förekommer i oerhörd mängd, nu visit sig. på ett par ställen i norra orterna, anse vi för em pligt att meddela de medel, hvarigenom man kan mota och inskränka det onda. Vi begagna dervid de upplysningar Westmanlands läns hushållningssällskap nyligen offentliggjort. 1) Verksammaste medlet är markens försättande under vatten nägra få dagar. Sådant bör åstadkommas genom bäckars och källors uppdämning eller vattnets ledande från sådana, från sjöar, åar, dammar m. m. d. 2) Der vatten ej kan anskaffas, tillräckligt för markens fördränkning eller ätminstone öfversilning, bör dike (heldst :med:inät lutande kanter,; sä att diket i bottnen är bredare än i dagen) upptagas. kring plat sen, der masken visår sig, sä längt utom den angripna punkten, att man är säker det masken icke; än hunnit längre; eller ätminstone en fära med plog uppkastas så, att tiltan upplägges ä den sidan som skall skyddas. Kan vatten inledas. i detta dike eller fåra, så vaktas blott att de ej fyllas-med mask derhän, att lefvande på liken kunna öfverkomma. Detta sker bäst genom maskarnes upptagande med skofvel ur diket eller plogrännan. och äterkastande i eldbrasor ädet skadade området: 3) Finnes ej vatten ens till behofvet för föreskriften-i 2:dra mom., så göras djupa gropar här och der i diket eller rännan, då maskarne, som: kräla. utåt dikets eller rännans botten för att vinna tillfälle att komma öfver, falla i groparne och icke, förrän dessa uppfyllts med mask, komma vidare. Man vinner härigenom tid att hinna förgöra dem på sätt som 2:dra mom. föreskrifver, eller ock medelst groparnes fyllning ofvanpå masken med jord öch den päfyllda jordens tilltrampning så, att rännan bibehälles. 4) Der gräset är af masken till det mesta förtärdt, bör den torra fornan, särdeles om maskär qvar, påtändas i medvind, helst om möjligt emot maskens tåg; men härvid mäste all möjlig varsåmhet iakttagas för eldsvåda, som lätt inträffar i gärdesgårdarne, om sädana äre nära. 5) Fäkreatur och svin böra genast släppas på den skadade marken. De förra ihjeltrampa och de sed-. näre uppäta maskarne. Att drifva en färskock tätt sluten fram och äter öfver fältet. förordas ock såsom verksamt, emedan färens täta tramp lärer vara myeket dödande. Gråa, något upphöjda punkter ä ängar eller hagar äro misstänkta. Derifrån utgä maskarne och sprida sig vanligen i bestämd riktning, men ofta rundt omkring. Försigtighetsmätten böra alltid tagas emot deras tåg och rundt omkring dem, så att de instängas. , Der höstsädsz eller trädesfält af större bredd, större eller rinnande vatten, timotejoch ängskaflevallar möta, behöfver man hufvudsakligast till ep början, enligt förestående, hindra maskarne på de häll, der dylika hinder icke finnas, samt derefter vara uppmärksam på att mäskarne iok ckomma öfver dessa, och att de icke angripa timotejen och ängskaflen, hvilket blott sker då de finnas i:ovanlig mängd. När man ej fått makt öfver masken eller den öfvergätt de hinder, som i 2:dra och 3:dje mom. förordas, så bereder man enahanda hinder längre ut. Mosslupna naturliga ängar äro isynnerhet utsatta för gräsmaskens härjringar; och har erfarenheten visat, att detta skadedjur, som till en otrolig grad förökar sig, vanligen anställer sina förödelser 3 är efter hvarandra, svärast det andra äret, och helst under varm och torr väderlek.