Aftonbladet – 10 juni 1852, sida 3

vis temligen omvexlande, Der äro berg ända in på städen, hvilka i sin nakenhet, utan ett enda grässtrå, buske eller ört, utan en Cereus-art, se helt rysliga och ödsliga ut, ehuru de stundom hafva ej ointressanta former och med sina massor gifva åt ögat stödjepunkter och hviloställen. Der äfö ofantliga sträckor. af uppkastade klapperstenar oth sänd, der in: gen vegetation frodas, utan allt bortbrännes utom nägra vresiga acaciery allt annatärdödt och hett. Men der äro ock stora trädgårdar och odlingar, der en förvänansvötd mässa af frukt-odles; och knappt torde något torg vara så väl försedt i-detta hänseende, som det i Lima, der bland: högar af: gpperliga vindrufs vor (något märkeligt på 12 graders: sydlig bredd!) man finner allt från den pernahska cherimoyah — för hvars skull eh tesa till Amerika lönar sig, enligt A. v: Humboldts yttrande — till det europeiska äpplet. Och der äro också ängar och; busksnår, yattnade af fikliga strömledningar, der en rätt frodig och yppig vegetation framstår. Märkeligt är, att denna tycktes mig i många hänseenden vara likartad med den kring Buenos Ayres, medan jag deremot knappast fann en endå vext, som: vär gemensam för detta ställe och Valparaisos Jag besökte sista dagen af min härvaro ön San Lorenzo, söm för hamnen vid Callao utgör ett ypperligt. skydd mot söder. Det är n kal klippa med-vidsträckta-och djupa sandfilt ofvanpå en bergen aflagrad i reguliera orizontala strata. Kring desk kuster trifvås skaror-afsjölejon--och tusendetat af fåglar. men i dess: sändfält finnes ej en enda växt, öm jag undantagersen cereus; och sen saftig ört som här och der sköt opp som en ensling i ödemarken, samt en anemone, som bildade små strödda tufvor. Först på toppen, som nästan bestundigt är insvept i molnen och deraf. fär. fuktighet, trilvasmellan stenblocken lafvars och. några få växter (en atiplex, en oxalis och em liten syngenesist), Då jag efter