Aftonbladet – 10 juni 1852, sida 1

SADE EL JATSE FP UTIENITNUGDENA jLustresa till STRENGNÄS och OLIVEHÄLL, blitwer kl. 6 på morgonen, Söndagen den 43r dennes; Under xesam tuppföres Harmoni-musik och Sång. Biljetter, å 40 f: bko, !säljas i Arbetare-föreningens lokal,.A4 45 Lilla. Nyg stan, 3 tr. upp; hos Hr Stablman, 4 58 Mäster Samucolsg fönd, 2 tr. upp, samt hos Hr Johansson i Stadshuset, 2 tr. upp. STOCKHÖLM, den 10 Juni. Från och med denna. månads... början .ocps hå länge ångbåtsfarten är öppen finnas LÖSNUMROR AF AFTONBLADET till vanligt pris, 3 sk. sko; åttstillgå på följande ställen: ; i Upsala alla dagar, vid ångfartyges ankonst frin Stockholm, och sedermera i. hr Dahlströms bok ondel vid Stora torget, nummern för föregående Ad, eM Å Södertelje alla dagar kl. 10 f. m. i fru Svenssons schweizer! vid Slussen, nummern för öregående dagen, i Norrköping onsdayer; fredagar ock söns dagår anlända till hr Nissens bokhandel de två föregående dägarnes -Aftonblaa:s127204 och Pill beqvamtigket för ångbåtsresande från och till Stockhölm finnas lösä numror till ofva,stående ris äfven att tillgå i sockerståndet vid Riddarholmskamnen. munk —— tr— KX ——— Naturen sjelf har bjudit frid, förbund och endrägt ätt råda mellan svenska folket och det: norska. En gemensam afstamning, snarlika: lynnen och naturförhållanden, dock med till-: räckliga karaktersolikheter för att åt hvardera: folket bevara en fullt fri individualitet, ge-mensamma intressen att försvara mot yttre: angrepp, men dock tillräckliga olikheter i naturprodukter och industriella anlag, för att i hvardera landet bereda en naturlig marknad för det andras produkter; allt detta är egenskaper som borde vara egnadeatt om nås gonsin knyta två nationer vid hvarandra genom de starkaste vänskapsband. fGemensamheten af högsta statsöfverhufvud borde ej kunna. skada dessa vänskapsintressen, utan snarare gagna dem. Så tycks det åtminstone för vanligt sundtförstånd. Betrakta vi emellertid Unionens historia, sådan den ligger för oss sedan föreningen, så finna vi att det sunda förnuiet. haft mycket htet att säga. Vi vilja ej efterforska de doldaste källorna till bemödanden, hvarigenom nationalhatet, illviljan och den mest mördande okunnighet om de båda rike-nas sanna intressen blifvit underhållna. Vi vilja kasta en slöja öfver dessa sorgliga unions-år, under hvilka unionsnamnet väl kunde för-klaras enligt det bekanta lucus a noh lucendov. Vi vilja i stället glädja oss öfver den gryning vi varsna för en bättre dag. Folken börja bättre och bättre begripa, att väl ordnade materiella förhållanden äro basen och första förutsättningen för all verklig och varaktig samfundslycka; äfven de Skandinaviska nationerna hafva gjort denna erfarenhet och finna derjemte att hvarderas materiella intressen äro innerligt förbundna med brödrafolkets, utan att vara med dem identiska: Dessa öfvertygelser utplåna allt mer det gamla nationalhatet; den häfdvunna bitterheten hos den offentliga pressen har, åtminstone hos dess ledande organer, på sista tiden lemnat rum för en välvilja och ett begär att komma hvarandras önskningar till mötes, som lofvar godt för framtiden. Med ett ord: folken på båda sidor fjellet äro fördiga att räcka hvarandra händerna till en trofast förening, och det ser ut som väntade hvardera endast på föredömet af sin egen regering. . Det tyckes emellertid som de båda folken skulle få vänta länge nog, ty Vägen är ögonskenligen lång eimellan Sveriges regent och Norges. De kubna efter vår tanka ejvänvända väntningstiden bättte än om de sjelfva uti vänskap och god vilja genom pressen med hvarandra diskutera sina angelögenheter,till dess en allmän öfvertygelse utbildar: Big, mäktig hog ätt inverka på representation och regering. i Hvardera riket: Det är af sådan anledning vi här nedan meddela en i sMorning Chronicle, för den 28 sistl; Maj intagen korrespondensartikel från Köpenhamn, synbarligen författad af et man som tillräckligt känner den afbandlade frågan, för? att med full kompetens kunna yttra sig derofver och är tillräckligt trogen-sina nationella vanor och sin engelska broad common-sense, för att äfven de skandinaviska nationerna kunna hafva att lära något af hans omdömen. Den lyder sålunda: —4a ; En vigtig internationell fråga sysselsätter för närvarande uppmärksambeten i Sverige och Norge, nemligen de bäda ländernas tullförfattningar och det ärligen tillväxande lurendrejeri mellan rikena som deraf är följden. Den ofantliga gränssträckningen mellan båda länderna, som ingen patrull eller preventiv: tullbevakning kan vakta utan en kordong tillräcklig att afskära all kommunikation , och hvarpä kostnaden skulle gå till tio gånger mer än den inkomst som i aldra bästa fall deraf skulle kunna vinnas, är nu ett fålt för. äfventyrande -bönders bearbetning... Svenska tulltaxan är mycket högre än den norska, ehuru för nägra få artiklar fördelen är på norska sidan, och följaktligen klagas mer öfver den smuggling som gär från norska till svenska sidan än öfver den i motsatt riktning. Det är i sanning: sorgligt att dessa två nationer hittills gjort så litet att realisera den id som ligger uttalad i deras unionsurkund. Hat och afund räda ännu till betydlig del mellan nägra vissa klasser; den usla egennyttan hos enskilda manufakturister och spekulanter förökar det onda; folkfördomar, indragas i spelet, och tonen hos flera af oftentlighetens organer hotar att ånyo upptända den bittra internationella afundens, om ej rent af den öppna stridens läga. Den svenska styrelsen har hittills försummat alla medel att hela söret. Isymmerhet under de sista ären har dess politik: värit så reaktionär i hvarje afseende, att den synes snarare odla än undvika isoleringens, söndringens och korruptionens politik. Den allmänna rösten fordrar nu en tullförening mellan dessa bäda länder. I detta fall skulle Sverige nödgas revidera sin absurda, i många fall prohibitoriska tulltariffoch göra vissa speciella exemtioner till fördel för varor af norskt ursprung,isynnerhet för norsk sill och andra fisksorter, liksom Norge äfven ä sin sida finge göra för svenskt stängjern, manufaktursmide, bomull o. s. v. Men helt visst medför allt detta ingen svårighet; de tyska staterna hafva för länge sedan gjort sä mycket som detta.---Mänga af de svenska: provinserna som gränsa till Norge hafva JE RAR JM BI VORIKE TF GA