Aftonbladet – 9 juni 1852, sida 2

Husik Maria Seratos andra Soire egde rum i gär afton uti hr De la Croixs salong, som var nästan ända till trängsel fylld af ähörare; men hvarken trängseln eller den utomordentliga värmen i salen gjorde något afbräck i appläderna för den lilla soir6gifverskan, som äfven denna gäng framropades efter hvarje nummer. Maria Serato uppträdde denna afton äter i trenne numror: den första var en komposition af Riefstahl öfver nägra vackra motiver ur Bellinis Somnambula med thy ätföljande temligen magra variationer, Spohrs utomordentligt sköna Sängscen samt till slut Le Tråmolo, af onämnd maestro. Uti en särskild parenthes ä programmet titulerades den sistnämnda kompositionen Capriccio di bravura, och nog gjorde den genom de evinnerliga och meningslösa staccati och tremulandi, hvaraf den bestod, skäl för hvad man vanligen förstår under detta namn; men att gissa hvarpå kompositören hade sin inbillningskraft fästad när han nedskref denna Tremolox, blifver ej så godt; om icke på det toma intet. Maria Serato ådagalade vid utförandet af dessa stycken samma vackra och sällsynta egenskaper, hvarom hennes föredrag på den första soirn vittnade och