Aftonbladet – 9 juni 1852, sida 1

centner eller 99,123,300 tons, hvaraf följer att ön kunde leverera 50,000 tons guano ärligen i 2000 år (Se Bille: Galatheas Jordomseiling). Guanon utgör, som bekant är, spillningen af de ofantliga massor sjöfågel, som, jag hade så när sagt, långt före verldens skapelse här uppehållit sig; ty när man ser på qvantiteten at spillning och ihågkommer att jorden icke har mer än 5854 år på nacken (se den Svenska almanackan, utgifven efter Hans Kongl. Maj:ts nådigste stadgande, med uteslutande privilegium, af Dess Vetenskapsakademi, — och således helt tillförlitlig), så torde man kunna tycka sig berättigad till nyssanförda hypotes; som kanske är så god som någon annan. Dock är det icke allenast bara spillningen, detta värdefulla ämne, som är så dyrbart (1 pund sterl. pr ton), äfven fåglarnes vingar, skeletter och ben ingrediera häri ganska betydligt, och man ser dessa delar ännu temligen bibehållna i de öfversta lagren, deremot alldeles förvittrade i de undra. Här bildar guanon detta ljusbruna ämne, som liksom stoft hvirflar upp och smyger sig mellan allt tillslutet, dit medförande samma lakt som man anträffar t. ex. i hönshus, der ej alltför öfverflödig snygghet är rådande. Peru, som äger dessa öar, har bortpaktat dem till ett engelskt kompani, som åtminstone fordom betalade i början 487.000 piaster för 12,000 tons. Nu lärer ingen, bestämd ärlig summa vara öfverenskommen, men sann är den gamla refiexionen, att när Perus guldgrufvor börja attutsina, så hemtas från Chincha-öarne otaliga guldtunnor af den der afJagrade fågelspillningen. Gör man efter att hafva bestigit ön i dess vidd och gått sig trött på den släta, jag törs ej säga marken utan ytan, der ingen backe, ingen ört, intet gräs, nej ej en lif eller