Aftonbladet – 5 juni 1852, sida 3

mycket klagades. Man var nu sysselsatt med uppbyggandet af ett mycket stort nytt nederlagshus. Den ofvanstående skildringen rörer staden infra montes (nedom bergen); men der ligger en annan del mellan och på de nära nog intill stranden nedlöpande tväråsarne och hvilken del ock förtjenar sin uppmärksemhet. Iinsänkningarne mellan dessa (quebradas kallade) har det fattigaste, det uslaste och det skamligaste af Valparaisos befolkning dragit sig, och husen bära ock syn för sägen. Lerkojor af några alnar i qvadrat, stundom med eldstaden utanför dörren, i form af en halfmån-lik lergyttring, stödja sig dessa eländiga nästen ofta på pålar, medan rundt kring knutarne orenlighet af alla slag förpesta luften, och vämjeliga svarta och ruggiga anleten så af öldre som yngre här och der framtitta. Nere i djupet af en sådan quebrada ser det helt ruskigt ut, och ehuru pittoreskt kåkarne äro hängande utefter de stupande sidorna, så har dock flertalet af dem ett så uselt utseende, att all artist-illusion försvinner och den blotta nakna verkligheten motbjudande framstår. Uppe på sjelfva de släta åsarne (hvaraf tvenne fått namn efter ett skepps tvenne masttoppar) ligga deremot ofta villor med balkonger, och lummiga bersåer, hvilka med rik beqvämlighet i sm inrättning förena en gudom! lig belägenhet och hvarifrön en underbart skön utsigt vinnes öfver de mellan bergen uppstaplade husterasserna, den nedanför liggande husmåssan med ett och annat uppskjutande torn, hamnen fullproppad af handelsoch örlogsfartyg, samt den bergiga kusten, bakom hvilken Andernas kedja framglänser med en och annan snöhvit topp, såsom den höga vulkanen Aconcagua, hvilken ännu ute på redden