Aftonbladet – 5 juni 1852, sida 2

trädgärdar, ehuru hufvudsakligen köksträdgårdar och i stor skala odlande frukter, såsom persikor, drufvor, nektariner, äpplen, päron, hvaraf i Valparaiso är ymnig tillgång. Inom Almendral såg jag dessutomäfven tvenne stora halft offentliga trädgårdar, der man gick in och spatserade under espalierer, tyngda af svällande drufklasar och omgifne af oändligt täcka blomsterrabatter. Märkeligt dock, att här likasom öfverallt der jag hittills varit, hortikulturen i Amerika synes ha alldeles samma skaplynne som hemma, utvälja samma favoriter som vi, medan ofta i den fria naturen, utom stadens gränser, växter prunka i oändligt täckare färgprakt och bladskönhet. Hvad som i båda dessa trädgårdar var märkvärdigast, syntes mig ett par jättelika exemplar af det märkvärdiga barrträdet Arancaria excelsa och imbricata, hvilka här under fri himmel frodades i sitt fädernesland. Jag har i Frankfurt i Rotschilds trädgård och i Kew-garden nära. London sett exemplar på kalljord af 10—12 alnars höjd; här förvånades ögat af deras ofantliga reslighet, vida öfverstigande våra högsta granars hemma. Af offentliga byggnader i Valparaiso äro ej synnerligt många att omnämna, : Teaterhuset är beläget i Almendral vid Victoriaplatsen, en stor. byggnad med en rätt vacker framsida, men annars alldeles utan någon arkitektonisk märkvärdighet, Under vårt vistande gaf man just de sista representationerna i säsongen, italienska operor såsom Ernani och Naboconosor, somr man sade ej alldeles illa. Plaf sen vid hvilken teatern är belägen, var besatt med en:dubbel alld i qvadrat af grönmälade stolpar, alla uppbärande Ohiles vackra flagga (rödt,. blått och hvitt med en stjerna i hörnet), hvilket gaf åt torget ett högst eget utseende. :-Midtemot teatern är en stor kyrka, som börjar att redan ofulländad som den ännu